Små ljuskällor så här i hösten.

Jag passade på att tända två ljus alldeles nyss, nu luktar det så där härligt gott här hemma. Doftljus och höstmörker som redan fallit över Falun. Klockan är inte ens 18:00 på kvällen, man märker mer och mer att årstiden förändras nu. Tiden och känslorna, jag vet inte vad man ska säga men nog är det så att det är ganska vackert på hösten? Nu faller alla löven och när man tittar ut står fler och fler träd nakna och några få är kvar med färger. Det är bara tio dagar kvar av oktober! Ynka tio dagar, det är som att tiden går fort just nu. Många skriver om advent, någon annan börjar räkna ner till julen. Jag skräms något av att det gått så fort i år, inte för att det egentligen är så hemskt med tiden men jag tycker 2016 snabbat på och det här året har inte direkt varit lyckobringande. Av något underligt vänster brukar jämna år vara tuffa år för mig. Ja inte 2004 då när William föddes, och det finns så klart undantag som med allting, men i stort brukar udda år vara lättare år vad det beror på är väl en slump. Men det är klart man man funderar ibland.

Idag har jag städat också. Dammsög, tvättade av golven, dammade och tvättade. Sen städade jag toaletterna också, förutom det tog jag mig en promenad på över 6 kilometer och tro mig det var jätteskönt.

Jag gick och lyssnade på P3 dokumentär om Estoniakatastrofen. Så hemskt historia, jag minns när det var. Jag kom upp på morgonen och alla vi som gick i årskurs 4 det året skulle cykla till Hansjö och Eva för att skörda grönsaker. Jag avskydde verkligen den där cykelturen! Den var hemsk och vidrig, att cykla uppför med obehandlad och oupptäckt astma, och dessutom inte helt sist i ledet med en vältränad person bakom… Ja ni hör ju själva, det var vidrigt! Man var helt svettig och fick skäll hela vägen för man hade så ”dålig kondis”. Idag känner jag bara att tänk om man vetat om sin astma på den där tiden. Hur mycket enklare livet varit då, idrotten jag avskydde. Alla gånger jag valde att gå istället för springa på idrotten, alla dåliga resultat och lärare som gnällde på att man inte fick någon luft… Ja bara säger det tiden som elev var fasiken inte rolig, man ska aldrig gnälla på någons kondis, man vet inte vad som ligger bakom.

Jag gick med obehandlad astma tills jag var 16 år och fick ett astmaanfall för första gången… Tror ni läkarna skrev ut medicin då? Nä utan det föll mellan stolarna och när jag var 17 år fick jag Bricanyl för första gången. Där missade läkarna att ge mig Pulmicort så jag gick utan astmamedicin i ytterligare ett år innan jag fick den också. Idag inser man ju varför astma är som den är för min del, obehandlad astma i så många år. Men man ska väl inte klaga? Dessutom så tappade jag helt tråden ser jag, så tillbaka till tråden.

Estoniakatastrofen på P3 dokumentär alltså, gud så sorgligt! Alla dessa människor som dog, och alla dessa människor som frös ihjäl i vattnet. Dessutom kan man ju inte annat än fundera kring konspirationsteorierna kring Estonia hur mycket som faktiskt stämmer? Något lär ju hänt med tanke på hur regeringen smusslat med saken, jag skulle verkligen rekommendera er att lyssna på denna verkligen intressant.

Nä nu ska jag börja med middagen!