Inlägget är ett samarbete.

Idag så gick jag ner på stan med min vän Lisa, vi passade på att äta lite glass och sedan kikade vi på stan. Det är faktiskt väldigt roligt att umgås med vänner så här och framförallt på sommaren när man kan gå in och ut i affärer och inte känner sig lite ångestladdad för att möta kyla, snö eller regn och rusk som man gärna gör på hösten och vintern. Jag tycker det är härligt att få kika runt och oftast blir man väldigt glad av sånt, när jag var liten tyckte jag att det var jättespännande med köpcentrums dörrar, som till exempel dessa från www.boonedam.se. Jag tror att det kan ha berott på att man gärna tyckte det var spännande när dem öppnades och stängdes av sig själva, precis som såna som finns på Ikea som man går in i som en bur och kommer ut på andra sidan. Såna vet jag dessutom att barn än idag tycker är jättespännande. På ett vis är det nog inte så konstigt eftersom man är van vid att sköta dörrar själva, men så fort man befinner sig på ett köpcentrum blir det så klart annorlunda. Något mer kul med affärer och dörrar är den där pinsamma situationen som kan uppstå ibland, har ni märkt det när man nästan krockar med folk? Sen går båda åt samma håll, man byter och den går ditåt tills man nervös skrattar till och kommer därifrån. Visst är det ganska intressant? Hur ofta man hamnar i såna situationer och hur ofta man dessutom blir lika ”nervös” och börjar skratta. Det kanske är det enda tillfället man faktiskt skrattar till lite nervöst på också? Jag tyckte det här inlägget passade bra ihop med min upplevelse, och därmed kändes det som en rolig sak att få möjligheten att skriva om. Dörrarna på köpcentrum, det är något speciellt med dem eller hur?

Relaterade etiketter:

4 kommentarer

  1. Jag håller med dig, tyckte köpcenterdörrar var jätekul att gå in och ut genom när jag var liten. Särskilt på vintern. Att komma utifrån kylan och sedan in i den där värmen från fläktarna. Sedan var det kul ö.h.t. att gå i affärer och särskilt på Ikea, där man kunde ”följa pilarna”, det tyckte jag var jättekul 😛 haha

    SV: Haha nej, jag vet, det har knappast undgått mig 😉 men det är en bra släkt du har, leksingar och allt 😀

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.