Igår gick jag hem från jobbet med vetskapen om att det nu var sportlov. Härligt faktiskt, på kvällen åkte jag dock tillbaka till Borlänge för att träffa mina kollegor. Vi skulle fira av pensionärerna och vår rektor som fått nytt uppdrag. Det var en jättefin kväll med många skratt och det var känslosamt.
Jag drack till och med två öl, vilket var ganska spännande. Något jag dessutom märkte var paniken jag hade när jag skulle gå in och när jag stod där. Jag får sån ångest av såna där tillställningar. När det dessutom började delas ut uppdrag kändes det som jag skulle resa mig och fly, det gick dock bra och jag fick ett enkelt. Det är hemskt med ångest, den där känslan som dras som en snara runt halsen och som gör att man inte tror att man ska kunna få någon luft.
Hur som helst nu är det snart slut på februari, och efter sportlovet brukar tiden ha en förmåga att verkligen susa förbi. Våren brukar komma snabbt och vips är det skolavslutning. Nog för att det kan verka långsökt men jag har lärt mig att tiden är så när mars börjar, det är som att tiden går så mycket fortare då på en gång. Jag klagar inte för jag älskar det här när det blir ljust igen.
