Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Läraryrket

Snart ska jag sova.

IMG_0039

Hur kan tiden kännas så lång den här tiden på året? Det är mörkt när man kliver upp och mörkt när man åker hem från jobbet. Lika kommer det vara imorgon med, två dagar med jobb till klockan 17:00 på rad. På något vis är just sena dagar och jag ingen bra kombination, jag vill inte klaga men november alltså. Jag är verkligen trött hela tiden.
Idag efter jobbet åkte jag hem till Björn som lagat en jättegod middag, vi åt den och spelade lite UNO i hans soffa. Sedan gick vi hemåt, Björn vek av vid regementet medan jag och William gick resterande av vägen hemåt. Trots mörkret var det en härlig promenad, jag älskar att ta promenader. Tänkte faktiskt försöka promenera en del i helgen.

Känns inte som jag fick ut speciellt mycket spännande i det här inlägget, men långa arbetsdagar ger verkligen mest drömmar om att sova. Jag skriver helt enkelt bästa inläggen, alla andra dagar i veckan. Just nu är jag helt enkelt bara trött.

Författarens egna ord.

Vad är våra liv värda? När största kampen handlar om smartphones.

  

Klockan är förtidig just nu, och jag är pigg. Hela jaget känner hur det är dags att kliva upp ur sängen. Sen drar stressen igång, kanske vet kroppen och sinnet som vaknade vid 4:00 att idag blir det intensivt? Kan kroppen märka av sådant innan det skett? Ibland känns det galet hur mycket energi man lägger ner på saker och ting. Hur lite tid av livet man tar vara på. Livet blir som en karusell utan slut, med tusen saker att uppleva och krav på att hinna med alla små grundläggande behov man som människa har. Hur många gånger prioriterar man bort, sömnen, maten och att gå på toaletten för annat? Hur många gånger tänker man inte; om jag skippar toalettbesöket nu hinner jag detta istället? Frågan är vart vi är på väg när fler bråkar om att människor hänger för mycket vid sina iPhones, istället för att se problemet med att prioritera bort toalettbesök, mat och sömn därför att kraven samhället ställer på oss känns viktigare. Våra behov prioriteras bort, och snart har vi bränt ut oss för att ses som en belastning av samhället. Vad är prioriteringar? Och varför är våra liv värda så lite?

Reklam

Saker jag gör när dagen blir lång.

Det är höst nu, och snart vinter. Även om jag kan spendera en del tid ute nu på hösten så försvinner jag gärna in när det blir kallare och vinter. Vad gör man då hemma på vintern? Efter ett tag är det liksom inte lika roligt längre, man ser snön falla ner från himlen där i januari och februari. Runt de månaderna brukar kroppen ropa efter att komma ut, men när man går ut är det så kallt att kroppen direkt ropar efter att gå in igen. När det blir så här kallt som på vintern försöker jag roa mig med att läsa en bok, jag plöjer tv-serier och umgås med familjen. Jag drömmer mig bort emot värme och sol, och någon gång har jag till och med tänkt tanken att försöka mig på att spela något spel på nätet för att vinna massor med pengar, det finns ju vissa företag som erbjuder sådana tjänster som slotsheaven som ett exempel. I denna tråkiga månad som heter november känns tiden ännu längre eftersom jag vet att snart sitter man där och har det långtråkigt igen. Jag förstår egentligen inte hur man varje år lyckas med att få tiden att gå när man om och om igen blir förvånad över hur lite man gör. Det kanske är menat så att just dessa vintermånader ska ta lite energi ifrån oss? Men så är det ju också månader när man kan passa på att bränna ljus, spela brädspel med familjen och skratta tillsamman. Det är ju även filtarnas tid, och jag älskar att ligga under en filt och mysa. Ett av mina bästa köp är värmefilten jag unnade mig för några vintrar sedan. Jag skulle nog kunna påstå att jag använder den ganska ofta, och väldans ofta när jag dessutom är uttråkad eftersom jag, värmefilten och en bok tillsammans får min dag att bli mindre lång och mer innehållsrik. Jag tror att alla människor gör olika saker när dem blir uttråkade, jag läser böcker, drömmer och funderar. Jag borde blogga mera under den här perioden också? Fast det kanske jag omedvetet gör också när jag tänker efter.

Vad gör ni när dagen blir för lång?