Många gånger i livet undrar man ju över saker och ting, som i fredags när jag skulle åka mot Stockholm och denna sista helg. Trots att jag visste hur fantastiskt jag hade det gången innan var jag livrädd. Rädslan bottnade sig i att jag var rädd för ensamheten, rädd att råka ut för någonting och framför allt att dö. Men jag tog mig till Stockholm, jag bodde själv på hotellet och jag har ätit frukost ensam.

Jag har aldrig gillat att spela roller, och varit bokstavligt talat skiträdd och obekväm i att ta på andra människor, att spela och låtsas, att låta och agera. Men jag märkte hur jag gick in i allt, hur jag kunde spela lugn, hur jag kunde stödja någon som var uppstressad och rädd och hur jag växte. Hur hela jag fick jobba med delar hos mig själv som jag aldrig tidigare förstått. På ett vis har jag nog nitton år som behöver läkas i mitt liv, min första läkning kom när jag blev mamma. Min andra läkning jag fixade gymnasiekompetensen efter jag fått barn. Min tredje kom med lärarexamen och nu kom min fjärde läkning  form av denna doulautbildning. Jag känner hur jag lämnade Stockholm som en ny människa, en mer öppen människa. En människa som kommer kramas mera och älska fler människor. Jag har aldrig tidigare trivts med kvinnor utan föredragit mäns sällskap. Men jag är omvärderad, kanske frälst? Jag har mött sådana fantastiska människor denna helg, och känner mig ärad att fått uppleva denna sak.

Susanna och Liisa som ledare var fantastiska och jag är dem evigt tacksam för allt jag fått med mig efter dessa två helger. Jag är även tacksam för att jag fått öva på alla fantastiska doulor och kvinnor jag lärt känna under dessa fyra dagar. Jag hoppas att vi ska ses igen!

Jag gjorde helt rätt som gjorde detta, och är så tacksam och lycklig! Kanske sprudlar det bara kärlek om mig just nu, ren och skär och en äkta kärlek! <3

 

Mitt hotellrum, och adjö till dörren.

På plats för sista dagen.

Jag Doulan.

Väntan.

En fantastisk informativ teori.

Kursmaterialet.

Så spännande!