Har precis firat vår elvaåring då. Williams släkt på sin pappa sida var här och Björn hade lagat jättegod mat, Björns farmor hade gjort en tårta som såg jättegod ut. William som hade önskat sig den, jag tål ju dock inte nötter så vågade inte ta den då det var choklad i den. Men den var säkert jättegod den med.
Dem hade melodikryss här hemma och där delades det ut priset, efteråt var det dags för att öppna paket och William var hur glad som helst överallt han fick. Massor med fina och bra saker så hans dag känns som en lyckad tillställning. 
William har bakat kolakakor till kalaset, dessa serverade jag på mitt kakfat min mamma gjort.
Ett år äldre!
Jag minns dagen han föddes så tydligt fastän det har gått elva år sedan han kom ut genom min kropp och fick komma nära mig. Hur alla känslor kom på en gång, jag älskar honom från första ögonblicket, jag tyckte inte jag kunde få upp honom nog snabbt nära mig. Hur allt runt omkring stannade upp för några minuter och hur jag bara brydde mig om oss, vi! Jag och min son! Jag och den människan jag älskar så mycket att jag två dagar efter hans födelsedag sa till mamma; Jag älskar honom så mycket, jag älskar honom till och med mer än jag älskar dig. Det var inget elakt i den saken, utan bara ett konstaterande jag älskade en annan människa på ett plan jag inte trodde var möjligt att älska någon.
En bild som togs för 11 år sedan. Den absolut lyckligaste dagen i mitt liv. <3
Jag känner mig så lycklig över att få vara din mamma, stolt och glädjefylld. Du är hela min värld!
