Jag trivs på jobbet, det känns kul och meningsfull att gå dit på dagarna. Jag märker hur jag omedvetet tänker på hur jag vill utvecklas framåt igen. Jag har hittat tillbaka till känslan jag hade för jobbet när jag var nyexaminerad, jag känner glädjen i jobbet. Det beror nog på att jag nu gör sånt jag tycker om, jag arbetar och har mindre dötid, jag ogillar dötid. Det kan verka märkligt men att koppla av och att sitta sysslolös stressar mig. Det är en av anledningarna till att jag måste göra saker när jag har semester, sitter jag utan jobb börjar jag tänka, och börjar jag tänka blir jag lätt deprimerad. Detta är kanske min försvarsmekanism, ett redskap för att inte bryta ihop. Alla hittar vi redskap för att klara livet och vardagen. Mitt är att arbeta hårt där jag befinner mig just nu.
William tog bussen hem med mig idag, det känns fel men vad ska man göra? Han får ont av att gå dit men eftersom Falu kommun förespråkar exkludering hos barn så får min son lida.
När vi varit hemma ett tag tog Tor sin hammare och slog på molnen, han måste varit på riktigt dåligt humör som det åskväder vi fick var. Björn hämtade William för en tur till Kniva och jag somnade på soffan.
Var med om något obehagligt, jag drömde att jag fick ett suddgummi i halsen, försökte få upp det men det satt fast hade panik, det kändes som jag skulle kvävas och sen vaknade jag till, kändes fortfarande som något i halsen efteråt? Undrar vad det kan ha varit?
Smsade med Lisa så vi åkte till Maxi och åt lite glass och snackade skit en stund. Jättekul varje gång vi ses!
Nu ska jag sova, imorgon är det min lediga dag och då gör jag större delen av F-tiden, jag ska även fixa naglarna och klockan 17:00 ska jag träffa ett gäng med Dala-Doulor för första gången! Jättespännande!
