Det som är jobbigast för William just nu upplever jag är alla nya vanor som han ska behöva tampas med. Att använda kryckor, att inte få göra sådant han är van vid som att springa eller gå i trappor i onödan. Idag när han vaknade la han sig nära mig och sa; Mamma, jag drömde att jag hoppade på studsmattan. Jag hörde verkligen sorgen i hans röst och medvetenheten om att han inte kommer få hoppa där något mer denna sommar. Såna gånger hugger det till i hjärtat på mig, för jag kan verkligen förstå att det känns riktigt tråkigt att inte få göra sådant man är van vid.
En annan ny vana William fått är att ta 2 tabletter, tre gånger om dagen. Det betyder att när han börjar skolan om en vecka måste han ta med sig tabletterna och ta dem i skolan de dagar han slutar sent. Han sa i morse att, det betyder att jag måste avbryta lektionen vid tvåtiden de dagar vi slutar vid 15, hur ska det gå? Jag litar på att hans lärare hjälper honom med det, så jag försäkrade honom om att det kommer att gå bra. Men jag förstår hans oro, att komma till skolan med kryckor, att behöva hjälp med att ta maten, att få åka hiss och att komma ihåg tabletter. Det svåraste för honom kommer att bli rasterna tror jag, att inte kunna gunga eller springa. Men jag har tillit till att han kommer få ett bra stöd av sina lärare som är helt fantastiska, men det är klart att jag oroar mig för hans skull. Oroar mig för att han ska bli ledsen, för idrott och rörelse är något William alltid älskar. Jag själv hade älskat det motsatta på mellanstadiet att slippa medverka, men sån är inte William. Han älskar rörelse och gillar att använda sin kropp, det känns så i hjärtat på mig när jag tänker på att han kommer få kämpa dessa veckor framåt. Därför är det extra viktigt för mig att ge honom små milstolpar och försöka ge honom något extra då och då, han behöver det. Som att gå på restaurang eller som att jag ordnade så han inte behövde gå tillbaka till fritids/fritidsgården. Han tycker om personalen men jag såg direkt att han oroade sig för vad han skulle göra när alla andra vara aktiva med saker han inte får göra.
Så imorgon får han vara med mig en dag på jobbet, det är tur att det finns datorer där man kan titta på film och att jag äger en padda han kan få surfa på. Jag tror att han kommer uppskatta saken under dagen.
