Odd Molly – Jacket

I lördags hittade jag en Odd Molly Jacket som jag velat ha i flera år på tradera för 700. Jag ville verkligen köpa den, men då jag absolut inte i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle vinna den kände jag inget hopp. Ännu mindre trodde jag att det skulle vara möjligt eftersom jag var chaufför och skulle köra runt Siljan, det betyder ju glada öldrickande karlar och en nykter chaufför som förmodligen inte skulle hinna med att stanna för att lägga ett bud på något hon gärna ville ha. Men nu är det så att Williams pappa är underbar så han satte sin telefon på larm, så att jag skulle kunna bevaka auktionen i tid, och jag vann den! Idag kom den på posten och jag var som ett barn på julafton när jag öppnade dörren och tog emot paketet. Säljaren hade verkligen paketerat väl och den ser ny ut! Alltså wow! Jag öppnade paket försiktet och sedan var jag så där glittrig i ögonen, provade den och kände mig så fin att jag var tvungen att springa en trappa upp och ringa på hos min fina granne Jennie och be henne titta en snabbis.

Hur ofta känner man sig fin? Hur ofta tänker man inombords de där orden, DU är fin som du är?! Sällan, jag försöker därmed att tänka så och sluta bry mig om att tänka vad alla andra ser när dem ser på mig. Deras tankar, och deras åsikter är inte viktiga. Jag vill älska mig själv, och det där är skitsvårt. Det är därför jag hela tiden letat kickar i omgivningen för att söka något jag är bra på, jag vänder mig alldeles för ofta inåt för att tänka på allt jag inte är bra på. Därför är jag ännu mer medveten om att söka saker som får mig att känna mig bra som jag är. Därmed var denna så härlig för jag fick den där känslan jag söker hos mig själv, jag satte på mig jackan och kände mig fin och jag tänkte inombords ”jag börjar sakta men säkert älska mig själv”.

Det spelar faktiskt ingen roll om man inte är perfekt, varför vill man ens vara perfekt? Det viktiga är att man känner sig glad och kan se sig i spegel och tänka att man duger. Som den där figuren som min syster hade i skolan på lågstadiet som hette Jag Duger, kanske man skulle ha mer sånt i livet. Små lappar i lägenheten där man skriver upp vad man duger på, vad man är bra för. Nu blev det här ett långt inlägg, jag som bara skulle vilsa min fina Odd Molly Jacket, men jag antar att jag behövde detta, skriva om just den där saken. Att våga känna sig fin!