Nu har jag då läst denna helt fantastiska bok, skriven av Ina May Gaskin och jag är imponerad av hennes sätt att skriva. Jag ska väl även ärligt erkänna att jag även är imponerad av mig själv som lyckades ta mig igenom en bok på engelska med att tänka flera gånger att, wow jag förstår och jag fattar. Nu borde ju detta egentligen inte vara speciellt konstigt då jag pluggat på högskolan och det borde heller inte kännas konstigt när jag ser på tv-serier dagligen utan text. Men ändå, jag tror alltid någonstans att jag inte kan läsa på engelska och varför vet jag inte?! Är det inte märkligt? Självförtroendet som spökar igen antar jag, sen att det tog längre tid för mig att läsa denna än en bok på svenska med lika många sidor förvånar mig däremot inte eftersom jag fick koncentera mig mer. Dock tänker jag att ju mer man läser på engelska ju bättre blir man ju på att läsa, så detta kändes bra. Jag kommer läsa mer på engelska, dels eftersom det ingår i Doulautbildningen men även för att jag inser hur otroligt bra det är för mitt självförtroende. Hur som helst tillbaka till boken.
Ina May skriver på ett sätt som verkligen fångar mig, boken påtalar flera gånger hur viktigt det är att vi kvinnor tror på att våra kroppar kan föda och inte endast tror på läkare. Den tar upp historik kring förlossningsvård och hur vi kvinnor med tiden blivit mer och mer skrämda och informerade att förlossning skulle vara något onaturligt som kvinnor inte klarar av. Uttryck som att ”klämma ut en vattenmelon ur ett hål stort som en apelsin” är inte alls sanning. För en bebis är ingen vattenmelon och alla som fött barn vet att man öppnar sig, dessutom så med rätt förlossningställningar och utan att proppa kvinnan full med mediciner kommer bebisen att kunna födas oavsett storlek. Däremot är det tyvärr så att man stressar på födande kvinnor och det där med 40 veckors graviditet är också så himla galet. Jag har vetat detta ett bra tag, och önskar att mer information funnit när jag fick William för snart 11 år sedan. För jag hade aldrig tagit smärtstillande om jag vetat om vad jag vet idag. Jag tycker absolut denna bok är värd att läsa, Ina May är en mycket känd barnmorska, och denna bok kommer jag läsa igen.
4 kommentarer
Lämna ett svar
Många är säkert rädda för att föda barn idag, jag tror att människor generellt är väldigt rädda för smärta.
Det är ju helt omöjligt att föda barn helt utan smärta och alla kvinnor är unika liksom alla förlossningar är unika. Vissa behöver smärtstillande under en förlossning andra inte. Det viktigaste tror jag är att alla måste få känna in själva, att det inte finns några normer kring HUR man ska föda. Man är inte bättre eller ”duktigare” på nåt sätt bara för att man föder utan smärtstillande.
Läkarvetenskapen kan inte föda några barn åt oss, däremot så kan de förhindra att mor eller barn får skador eller avlider under en förlossning.
Jullan – Absolut. Jag tror dock att media och samhället har präglat kvinnor att tro att förlossning är något så smärtsamt och onaturligt att man kommer dö av saken. Hur ofta diskuteras ämnen som orgasmic birth tex? Eller förlossningar där kvinnan faktiskt upplever förlossningen som det bästa som hänt dem. För mig var det så, förlossningen var så fantastisk, jag vet att den saken provocerar mer än om jag berättat skräckhistorier. Tyvärr är det så att när vetenskapen tog över kvinnans kroppar försvann allt det naturliga med att föda barn :(.
Kan man verkligen säga så generellt? Jag tror inte att kvinnor generellt idag tror att de ska dö av att föda barn, jag tror heller inte att vetenskapen tagit över våra kroppar. Möjligen att det var så längre tillbaka typ när våra föräldrar föddes, då hade inte kvinnorna mycket att säga till om. Nu kan du ju välja en hel del kring din förlossning, vart du vill föda, hur du vill föda, vilka du vill ha med dig exempelvis. Att det inte pratas så mycket om orgasmic birth tror jag är för att det ändå måste ses som ett extrem tillstånd åt andra hållet. Det är nog få kvinnor förunnat att uppleva det under en förlossning. Det finns lika många kvinnor som har fantastiska förlossningar som det finns kvinnor som inte har det. Jag känner många (inkl mig själv) som haft fantastiska förlossningar förstår inte vad som ska vara provocerande med det?
Jullan – Jag upplever nog att det är mer skrämsel kring förlossningar än det är lugnande. Kolla bara tv, alla serier där folk får panik för kvinnan ska föda. Kvinnan skriker och vrålar i panik på förlossningen och då gärna i ryggläge. När folk är gravida berättar ”allmänheten” mer än gärna hur de sprack hela vägen. Det är ju bara att kolla tidningar som mama, vi föräldrar osv och alla deras ”råd” kring förlossningen. Kolla de stora bloggarna som beskriver förlossningar som något hemskt, vissa storbloggare skriver även att alla borde välja snitt för det är säkrare. Tyvärr är det just detta som skrämmer upp kvinnor som aldrig tidigare fött. Jag tycker absolut att vi är sönderpumpande med skrämsel framför goda och fina förlossningar. Hur ofta ser man en harmonisk förlossning på film tex? Utan en kvinna som skriker som hon håller på att bli styckad?