Skörden, som blev jag.

Ibland, under vissa stunder. Framför allt de stunder när jag har en sån här period som jag är inne i nu, tänker jag extra mycket. Jag tänker på livet, på ljusa och mörka stunder. På det som är bra och det som är dåligt. Jag försöker finna ro i de små stunderna och tänker att livet är så här. Men i såna stunder inser jag även vad jag är glad över att jag har som erfarenhet. Idag tänker jag då på min uppväxt med en förälder. Min pappas närvar i mitt liv var så kort att mina föräldraminnen är mer knutna till min mamma. Min ensamstående mamma som uppfostrade mig och mina syskon ensam, med hjälp av min fantastiska mormor. Jag är stolt över att jag fått växa upp med en ensamstående mamma. Visst var det kämpigt ibland, det är inte lätt att endast ha en förälder som säger åt dig. Att aldrig ha någon som backar upp dig när du behöver det. Men på ett annat sätt har nog grunderna i min uppväxt också fått mig att lära mig mer av livet än många andra. Jag har tre yngre syskon, av dem delar jag pappa med två stycken. Jag fick tidigt ta ansvar, och jag vet att det format mig rejält. Jag fick handla, passa småsyskon, städa och laga i ordning enkla rätter med mat. Jag gick till posten och hämtade paket åt mamma och fick sitta i soffan med henne lite längre än mina yngre syskon fick. Mamma och jag hade stunder när hon läste för mig, och det bara var jag och hon. Jag minns dem så tydligt, mamma tog sig tiden att göra de sakerna trots att hon måste varit helt slut vissa dagar. Helt ensam, ingen pappa att lämna över oss till ibland. Här är jag så tacksam att jag haft min mormor som vi var hos ofta, både mormor och morfar. Hur jag fått glädjen att känna att min mormor spelar lika stor roll i mitt liv som min mamma. Min starka ensamstående mamma, jag önskar henne all lycka i världen. Ensamstående föräldrar ses alltid som ett hinder i den perfekta vardagen som byggs upp i alla hem, man är en outsider och någon som provocerar. Det är så självklart att någon måste ha en till person att dela livet med, ensamhet är inte något som passar in i detta liv.
Jag är formad av en ensamstående mamma, en mamma som jag lärt mig att man inte kan få allt i livet ifrån. Jag har lärt mig värdet av pengar. Att jag inte köpt dyra märkesväskor och skor är nog en del i den uppfostran jag fått. Men jag har aldrig lidit av saken, jag tänker att det lagt grunden till att jag väljer ett mer naturligt liv. Med menskopp, inget schampo och ekologiska varor. Att dumpa plasten hur hemmet och välja sådant som vår natur kan ta tillbaka. För jag har lärt många saker genom att växa upp med en ensamstående mamma, och en av de sakerna är att saker har inte så stort värde, man överlever ändå.

Mamma och jag 1984.