Eftersom William ska till en kompis klockan 11,00 och jag ska fixa naglarna 12:00 beslutade jag mig för att gå upp tidigt, detta har resulterat i att jag nu sitter här.
Solen skiner och är inte de på plussidan så vet jag inte? Jag håller även på att bli galen på min mage som är i uppror, förmodligen har den fått i sig alldeles för mycket av saker den inte tål under semestern. Eller ja, den mådde bra förra veckan när jag mer eller mindre undvek att äta. Jag reagerade ju även då på hur bra kroppen mådde när den inte fick någon näring… Min kropp är kajko, eller åtminstone min mage. Att jag inte tål lök är en sak, jag vet det och när jag helt undviker lökprodukter och äter som jag ska så mår kroppen bättre, men inte helt hundra. Jag har såna problem med magen att jag blir tokig. Jag undviker mjölkprodukter och även här blir det bättre, men ska jag utesluta all föda så vet i fan. Jag upplever även att magen protesterar när jag äter bröd, grejen är den att jag upplever att magen aldrig mår bra om jag inte väljer att inte äta alls. Vilket är ohållbart i längden och definitivt inget att sträva efter. Det går så långt att jag under perioder faktiskt känner mig galen, jag har klassisk ballongmage och grejen med den är att jag vet att jag borde träna vilket är målet i höst men jag tror inte jag bli av med all luft som finns därinne. Ni ska höra mina tarmar, de låter hela tiden och håller mig vaken på nätterna eftersom jag är sjukt ont i magen. Jag testade att äta LCHF och upplevde att kropp och mage mådde bättre även här, men det är ändå inte till hundra procent bra. Vissa perioder får jag verkligen panik ska jag behöva ha kroniskt ont i magen?!

Någonstans upplever jag även att VCT när jag tagit upp problemet inte riktigt tar saken på allvar, jag har fått mediciner för halsbränna och sura uppstötningar men de har ju inte hjälpt eftersom jag inte ha problemet där utan det sitter långt ner i magen. Äter jag på till exempel McDonalds lär jag besöka en toalett inom ett par minuter för annars är det bokstavligt talat KÖRT! På jobbet känner jag nog också av problemet, viss mat är så jag efteråt bara räknar timmarna tills man får åka hem. Det här gör även att jag helt enkelt vissa perioder är sjukttrött och jag mentalt försöker tänka att semester ska lösa mitt magproblem, men det gör det inte. Jag brukar tänka att det startade när jag väntade William, men ska jag vara ärlig har jag nog haft problemen långt före. Jag minns hur jag legat på toalettgolvet i perioder och nästan gråtit för det gjort så jävla ont i magen. Att jag dessutom har en mensvärk från helvete gör inte saken bättre, men den smärtan är ju mer placerad vid ett och samma ställe medan det här mag- och tarmproblemet känns som det kan spöka i hela magen från magsäcken och runt hela magen…

Helt plötsligt känns det som jag utlämnat något här, jag har funderat kring IBS, men även gluten tror dock inte att det är något av dessa då ingen läkare någonsin tycks känna igen saken. Så jag får väl fortsätta med min problemmage och lida i det tysta…