En lördag i sjukdom.

Denna natt har inte varit kul, magsmärtor från helvetet och jag har fått springa på toaletten och tänkt att döden är nära. Att vara förkyld är hemskt för de håller i sig så länge, man blir seg vilket gör mig irriterad! Men magsjuka är hemsk av den delen att man faktiskt tror att man ska dö av smärtor. Man sitter på toan och nästan gråter för man är så trött men man vet att reser jag mig härifrån kommer jag ändå behöva gå tillbaka. Det är verkligen en vägning mellan pest eller kolera! Innan jag fick William var jag ALDRIG magsjuk! Jag menar de! Jag kräktes aldrig och var frisk på de viset, men efter jag fick barn så tycks min kropp gilla att försätta mig i magbekymmer. De känns orättvist, det känns även orättvist att jag skulle haft William i helgen, men då jag har magsjuka valt att hålla mig i karantän för att inte smitta honom. Det betyder således att jag nu befinner mig här, bland lägenhetens väggar och känner mig ensam och uttråkad för att jag är SJUK! Jag som hade tänkt passa på att mysa med William denna helg. Men jag antar att livet skall vara så, man kan inte alltid få de man önskar.

Jag ska se på lite serier idag har: 10 avsnitt av lite serier att kolla på, då kan jag lika gärna göra de. För vad ska man annars göra som sjuk? Jag antar att man faktiskt har rätt att inte göra ett skit vid sjukdom, hur tråkigt man än har det.

En bild på mig som liten.