I morse när jag stod i Borlänge och väntade på bussen mot jobbet, så kom det fram ett tre stycken damer/kvinnor i 50+ åldern. De undrade över numret för smsbiljett. Jag svarade att, vi har inga smsbiljetter här. Den ena utbrister! MEN hur betalar man då?! Jag fick förklara att man helt enkelt får betala kontant eller beställa kort via nätet. Då utbrister den ena KONTANT! De har man ju inte kunna betalat med på flera år! Jag sa jo här får man de… I Dalarna med Dalatrafik får man inte privilegiet att betala med smsbiljett hur jävla smidigt det än må bara. Lika så kan man heller inte betala med kort, Dalatrafik lever kvar i samma biljettsystem de levt med sedan jag gick i nian typ… Dom där damerna kände väl sig som de hamnat mitt i ingenstans. Å andra sidan är Dalarna ett landskap med tradition men i vissa stunder önskar jag verkligen att vi kunde ligga i framkant istället för 15 år bakåt i tiden. SOM när det kommer till kollektivtrafiken som ett exempel!

Dagen på jobbet bestod av grovplanering, så himla skönt att ha sådant gjort. Imorgon ska jag jobba på fritids och William ska åka till Hamsarvet med fritids så han lär få en rolig dag.
Nu ska jag göra något annat, något annat består av att se på lite serier och kanske läsa en bok. Men väntar bara in William som ska somna.

En väldigt liten William, inspekterar sin då nya gåstol.

Ungefär 7,5 år sedan denna bild togs. Tiden går fort!

Falun måste vara Sveriges sämsta stad/ort på att sanda. Glansis hela vägen ner för svärdsjögatan trodde fan jag skulle slå ihjäl mig vid varje steg. Men sen så klart så fixar man bort all snö och is där cyklisterna ska åka, så i ren protest gick jag på cykelbanan. Jag vägrar ramla bara för att pundhuvudena inte gynnar gångtrafikanter någon jävla gång. Är lika året runt cyklisterna uppmuntrans osv, men vi som går är osynliga uppenbarligen. Jag är less och sur. Så här hatar jag att börja min morgon, men snart kommer jag sitta på bussen mot jobbet och då brukar humöret bli bättre.