Genom åren har man ju vant sig med att inse att dygnet har för få timmar. Stundvis tänker jag även att man hinner inte med allt man vill under den knappa tid dagen har.
Varje morgon går jag upp 05:30, jag duschar och slänger på skönhetsmasken.
Nästa moment är att få upp min sjusovare till son. Han går upp och gör sitt medan hans mor, del vill säga jag. Blåstorkar håret och stressar för att komma utanför dörren. Med följer William och vi går till hans skola. Väl på plats i skolan är det en kram och hejdå och William äter frukosten på morgon fritids medan jag går mot bussen.
Sedan är bussresan igång, jag brukar försöka hinna blogga, läsa något spännande på Facebook, spela songpop och läsa dt medan bussen åker fram mellan Borlänge och Falun. I Borlänge centrum byter jag buss för att sedan åka mot jobbet, då är det endast spotify som låter i mina öron tills jag kliver av vid jobbet. Går mot min del av arbetet, träffar mina kollegor och barnen. Börjar dagens underbara resa och pedagogiska tankebanor. Mot slutet av dagen tar jag bussen hem och får chansen att träffa William, han ser till att leka alla den tid han kan med bästa vännen och grannen, sedan är kvällen här och matlagningen för dagen gjord. William duschar och jag läser för honom, han kan läsa själv men vill ha den stunden med mig fortfarande. Jag läser och han lyssnar, ger mig massage eller kammar mitt hår. Vi tar en stund för oss och talar, han läser något själv en stund och somnar. Jag sätter mig vid datorn, ser på någon serie, kollar vad som hänt på Facebook och vilka som uppdaterat sin blogg via bloglovin. Jag försöker ha tid att skriva något av intresse men tiden går så fort. Helt plötsligt står klockan på 21:00 och jag känner hur det börjar rycka i ögonen av sömnbehov.
Jag har idéer för ämnen att skriva om, men allt sådant läggs på helgen, för på veckorna känns det mest som hjärnan ventilerar och funderar. Hjärncellerna reflekterar och placerar sig på olika platser, jag är nöjd med min tillvaro i ett stressigt liv, med föräldraskap, jobb och perfektionism. Den där tiden att finna ro kommer när man går i pension.
