Det finns ju ett ordspråk som säger att man ska leva så. Det låter så fint men det är ett helvete att leva så. Jag tänker mer eller mindre dagligen på döden, varje morgon när jag åker till jobbet tänker jag att bussen ska köra av vägen eller krocka och ja ska dö. Jag reser inte utomlands eftersom jag intalat mig att planet kommer krascha eller båten sjunka. Jag tänker på min död och planerat och bestämt mig för att inte ha en begravning. Jag vill inte att någon ska behöva sörja vid min kista tillsammans jag vill att folk ska få sörja ifred. Kanske ha en fest tillsammans? Men absolut inte sörja vid min kista.
Jag vill brännas och absolut inte föras ner i jorden med hela min kropp. Jag lever vardag som den är min sista och det är inte det minsta kul. Det blir har varit så sedan pappa dog, och nu sedan William börjat tvåan är det värre än någonsin…
12 kommentarer
Kommentera
Uh, vad jobbigt det låter! ta hand om dig!
Lotta, klädtokig småbarnsmamma – Är ju inte så kul direkt.
Jag förstår precis hur du känner då jag känner samma sak själv. Sen min bästa vän dog för nu ett och ett halvt år sen så vågar jag inte släppa min familj ur sikte, det kan hända något när som helst. Men jag har ändrat lite inställning, för jag tror att alla vi människor har en plan på vad vi ska göra och när vi kommer dö, låter kanske hemskt, men jag tror att vi har en uppgift att göra här och när den är klar kommer vi gå vidare på ett eller annat sätt. Om inte jag tänkt så hade jag inte orkat leva. Att allting vi gör har en mening, men att vi själva får välja vägen.
Jennifer – Det är jobbigt att känna så. Hela ens liv blir ju egentligen synkat på grund av saken.
<3
Johanna – <3
Man skall leva så sägs det ja… men det gör man ju aldrig riktigt för man har ju alltid planer för vad som skall hända morgondagen.
Nett – Mmm så där det ju 🙂
Det blir nog värre ju mer man har att förlora, jag har hört om folk som inte har tänkt på det alls och börjat oroa ihjäl sig när de fått barn.
Elin en trappa ner – Det är nog så. :/
Döden undviker jag tänka på, jag vill inte 🙂
Johanna – Jag tänker på den jämt.