Visar: 1 - 2 av 2 artiklar
Tweenieåldern

Mamma är trött.

Nedrans vad trött jag är just nu, det kommer väl nu chocken av alla rutiner och namn som ska in i huvudet men jag ser det som positivt när man är så här trött kommer man snart att glömt känslan och orkar mer. Det är väl kroppen som ska ta ställa om sig nu, men jag trivs så bra på skolan, med personalen och barnen. Det är perfekt helt enkelt!

Hur som helst är barnen så imponerade av mitt hår, flickorna i synnerhet. De vill fixa i håret på mig, leka frisör och sedan idag var det en som sa: Madeleine, HON har låååångt hår. Dom är så söta allihopa, när jag ser barnen smälter jag bit för bit! Jag har världens bästa jobb!

William började tvåan idag och var otroligt stolt över saken, berättade om sina nya lärare och vad som hände på uppropet. Min stora kille, nyss började han förskolan, ännu nyss förskoleklass, ettan och nu bara TVÅAN! Det märks att han är stor nu, fixar saker själv, går till kompisar. Som mamma betyder man mindre och mindre men ändå har man en betydande roll. Kompisar är viktigt och att få bestämma över sitt. William vill gärna göra regler för det mesta och gärna även muntliga avtal på saker. Han planerar saker och vill. Det är underbart att ha ett stort barn på de viset. Man får mycket mer fritid som att kunna lägga sig på soffan en stund eller bara springa i väg ett kort ärende han fixar ju saker.

Mitt liv känns perfekt just nu, väntar bara på att examensbeviset ska bli registrerat så jag kan gör min examensansökan (sega högskolan). Det känns perfekt verkligen, vad mer i livet kan man begära än att saker känns bra? Jag visste att jag skulle må bättre när jag fick börja jobba. Jag passar inte att dra hemma hela tiden jag måste ha vuxenstimulans och känna att hjärnan arbetar på hög nivå annars hamnar jag i för mycket onda tankar.

Nu ska vi äta kycklingwrap som Björn gjort.