En ska jag funderat över dessa dagar. När jag befunnit mig i någon form av kris? Idag känns det något bättre dock, är i alla fall om alla ska behöva ta skit ibland?
Ibland så tappar jag tilltron till mänskligheten, allt för ofta tycks folk ha den uppfattningen att du får stampa på vem du vill, säga vad du vill och såra precis vem du vill utan att bry dig efteråt?! Det är som att folk tror att så länge man själv mår bra så skiter man i hur andra tar det man uttrycker eller säger till någon. Jag menar inte mig själv, jag skriver allmänt så tro nu inte att jag menar bara JAG centrerat här. Jag tycker det är skrämmande hur barn yttrar saker som ”om inte du kan ta min åsikt så borde du kanske inte gå ut.”  eller säger ”jag skiter i hur han eller hon känner sig.” När man som jag jobbar med barn så får man sig en chock när små barn skiter i varandra! Barn som inte ens börjat högstadiet är så egocentrerade att det helt enkelt slutat bry sig. Eftersom det är vi vuxna som lägger grunden till barns beteende skyller jag det inte på någon annan än vuxna. Barnen blir produkten av vår skörd eller hur man ska säga, när du har en attityd gentemot andra att du skiter i deras känslor kommer barn också tycka att det är okej att säga att ”fy va fult du målar” eller ”hade jag fått en sån tröja hade jag aldrig gått ut mer.” Oftast skylls barn och ungdomars beteende på förskolan och skolan, men att vi sedan idag lämnar små barn till förskolan redan vid ett års ålder och att barngrupperna är alldeles för stora anser vi självklart inte med saken att göra. Det är min ”rätt” som förälder att ha mitt barn på förskolan, och mitt barn blir stimulerad där är den allmänna åsikten hos många. När William började förskolan 2008 var han två och ett halvt, då hade de en överinskrivning idag har barnantalet vuxit med 6 barn, varje år säger kommunen att det bara ska bli en överinskrivning till. Man kan ju undra till vilken nytta? De absolut minsta barnen börjar med ”talk to the hand principen” för att de helt enkelt inte orkar med alla barn runt dem. Jag har sett det med egna ögon, men som personal får man inte yttra sig man ska vara glad över saken. Om jag får fler barn vill jag hellre blir dagmamma och vara hemma med mitt barn och andras. I dagsläget känns det inte som ett alternativ att sätta dem i förskolan. Jag vet flera förskollärare som resonerar på samma vis som jag! När barnen börjar skolan så är det så egocentrerade att det helt enkelt inte bryr sig om andra längre, barn som skulle stimuleras till självständiga individer! Så när jag ser vilka som ska visa sig som mogna vuxna på nätet, vuxna som skriver elaka saker till andra, som hoppas att någon med många barn ska få missfall, eller som tycker att någon som blivit gravid i deras ögon för ung eller gammal ålder borde bli av med barnet. Men kallar personer som gjort sig kända på sina bloggar ”fula” och man visar sådant hat mot andra. Vad du kanske inte vet är att barn ser vad du skriver, de tror sedan att det är självklart att uttrycka sig hur de vill till andra. Missförstå mig inte, jag älskar barn och jag tror få föräldrar är dåliga, men samhället håller på att uppfostra individer som till viss del skrämmer mig. Om 10-20 år kommer ungarna som talar om för varandra att ”du målar fult” och ”jag skiter i vad du säger” vara mina framtida kollegor och där och då, tänker jag: Om de talar till varandra på sådant vis i ung ålder, hur kommer de då vara emot mig?

Dagens tanke: TÄNK på ditt sätt och handlande runt barn, för barn gör inte som man säger åt dem, de gör som du gör.