Visar: 1 - 7 av 7 artiklar
Hemma hos mig Lärarprogrammet

Blombud

När jag kom hem efter att ha hämtat William i skolan stod dessa utanför min dörr. Jag hade ingen aning om vem det var ifrån och när jag öppnade och fick se den vackra buketten blev jag alldeles varm, jag har fått denna fina bukett av min mamma och hennes man och jag är så glad! Jag känner mig älskad och jag älskar tillbaka.
TUSEN TACK! Det betyder massor och jag blev verkligen så glad av detta!

Sedan lite extra till dig mamma, jag älskar dig så himla mycket!  

 

20120621-165623.jpg

20120621-165703.jpg

20120621-165744.jpg

Reklam

Smslån.

Inlägget är ett samarbete.

Många använder sig av smslån jag har aldrig gillat lån och skulle personligen aldrig våga mig på att ta något. Jag är rädd för att bli fast i skulder men har ju förstått att andra tar sådana lån ibland. Jag antar att många väljer sidor billigasmslån för att får pengar snabbt och utan krångel. Det verkar ju som att många väljer den lätta vägen när pengarna krisar, där det med lätthet skulle vara enkelt att få ett lån för att ha roligt med, den där tröjan man vill ha går så lätt att köpa om man bara får ett lån, eller de där byxorna. Frågan är ju om det är värt det dock? Vad man sett på tv så verkar det ju vara relativt vanligt att bli skuldsatt också. Jag skulle aldrig våga mig på sådana sidor, även om sidan är enkel och smidig vet man ju aldrig hur kul det bli sen när dom där byxorna för 500 stannar på en summa på 5000 för att räntan ökar och man inte har så mycket pengar att betala med.

Tweenieåldern

Idag.

Idag får det brista eller bära jag känner mig sjukligt nervös och mår illa. Sånt här är inte bra för mina nerver, jag har inga nerver jag blir nervös och stressar upp mig för lätt vilket resulterar i att jag antingen blir på dålig humör eller deppig- humör. På senare år har det varit deppig, jag blir sällan arg eller sur utan mer deppig och stänger in mig inombords ibland genom att stirra upp i taket eller in i en vägg och liksom hamna i någon form av trans och enbart väntar på att den här känslan av maktlöshet ska försvinna eller bara för att jag någonstans hoppas att den känslan ska försvinna. Allt handlar om min dåliga självkänsla och min lilla tro på mig själv, det spelar ingen roll hur mycket folk försöker intala mig om att jag är bra för den där lilla sidan av mig med dålig självkänsla och tilltro till mig själv finns där ändå. Jag förväntar mig indirekt att allt ska gå åt helvete så att jag inte ska behöva bli besviken. Med den intalningen så försvinner lite av den där besvikelsekänslan, jag hatar att känna mig besviken!
Så nu sitter jag här. William ska strax lämnas på fritids för sista gången innan sommarlovet (vi går på sommarlov båda två nu) jag ska sitta på ventilering idag och känner mig på bristningsgränsen. Jag vill bara få klartecken om att uppsatsen är bra, jag vill våga hoppas. Jag vill bara lämna denna nu och ta ut min examen för jag är så sjukt trött på examensarbetet just nu och vill bara lämna och sträva in i ett nytt liv. Jag har studerat i så många år och mitt jag vill göra något annat nu.