Jag känner att jag borde pluggat idag.
Jag borde ha gått den där promenaden jag hade tänkt ta mig.
Jag borde lagt ner timmarna på mitt examensarbete.

Vad gör jag istället?
Solar, umgås med brorsan, vilket betydde att vi såg några avsnitt av Vänner.
Jag gick till maxi och köpte massa nyttig tilltugg för frukost.
Jag rörde inte det där förbaskade examensarbetet, och får således skylla mig själv.

Just nu undrar jag VARFÖR?! Vad hände med min karaktär? Jag är tyvärr sådan som arbetar bäst i press, men då jag just nu har två dagars studier i Gävle framför mig. Där jag ska opponera på ett arbete så har jag valt att koncentrera mig på den uppgiften. Jag tänker som sådant att om jag nu i några dagar koncentrerar mig på Gävle kan jag sedan helt fokusera på examensarbetet resten av veckan.
Jag läser bara 7,5 högskolepoäng extra utöver mina 15 hp examensarbete (har läst 15 hp tidigare under terminen). Trots detta känns dessa 7,5 hp som en börda… JAG anser att 7,5 hp känns mycket, jag som läste 90 högskolepoäng förra våren samtidigt…

Idag är en sån där dag när jag saknar min William så otroligt mycket, en sån där dag när jag vill se hans ljusa huvud nedanför min haka när vi sitter under samma filt och kikar på tv ihop. Jag älskar honom så högt, jag har älskat honom i över åtta år. För åtta år sedan låg han inuti min mage och jag längtade så efter honom, idag är han närmare sin åttonde födelsedag och kärleken för honom är så stark. Det är vackert att ha barn.

Jag vet att man inte får skriva det jag tänker nu, jag vet att människor stör sig på sådana saker.
Men jag är så lycklig och tacksam över mitt liv. Jag är så lycklig över hur mitt liv fick bli, att jag från att haft en jobbig barndom fick ett lyckligt vuxet liv.
Mitt liv som barn kanske inte var den bästa perioden i mitt liv, men jag lever om en barndom i mitt barns barndom istället. Jag är lycklig över att
jag fick bli mamma, jag är lycklig över att jag snart är klar med min lärarutbildning. Jag har fixat den som ensamstående mamma! Jag är lycklig över att jag fick jobbet jag så gärna ville ha, och att jag fick jobbet efter min första intervju någonsin! Jag kanske inte har guld och gröna skogar, jag kanske inte äger lägenheten jag bor i. Men jag äger mitt eget liv och min egen lycka, och jag är så tacksam över mitt liv och alla de människor som finns i det. Jag är tacksam och lycklig över att min mamma alltid funnits där för mig, jag är tacksam över allt stöd min mormor gett mig genom livet, och sist men inte minst är jag så glad över att William min älskade son tog platsen i mitt liv när jag var tjugo år gammal. För utan honom hade jag aldrig varit så glad, lycklig och tacksam som jag är idag.

Jag har fått allt! Allt som är värt något i livet, och jag älskar den här känslan. Jag är lycklig och stolt över mig själv, något jag aldrig trott att jag skulle vara… Jag har alltid sett ner på mig själv och varit mitt livs största kritiker, men inte längre. Jag är bättre än jag tror, jag är älskad för den jag är och jag älskar just nu… JAG älskar livet jag fått!