Känner en enorm press idag, jag ska intervjua en person (den sista) idag och sedan ska jag hinna med att transkribera allt. Jag känner mig helt trött och slut och fattar inte hur jag ska hinna. Kan någon hjälpa mig dela på mig?! William är på friluftsdag och jag tror han njuter, vädret är kanske inte tipp topp men jag tänker att det nog är roligt för honom i alla fall, William till skillnad från sin mamma tycker att allt sånt är roligt. Jag hatade friluftsdagar och när jag blev insåg skolkets trevliga värld så blev det bästa vännen under dessa dagar jag ansåg kunde jämföras med en dag i helvetet.
Jag hatade idrotten också, idag funderar jag på 0m det kan ha berott på min obehandlade astma. Jag minns hur jobbigt det var att springa och att det kändes som lungorna skulle slitas ur min kropp jämt, sedan la de flesta in att man ”hade urusel kondis” och jag kände mig alltid som den med dålig kondis. Jag minns cykelturerna till Hansjö som ett sådant exempel, jag mådde skit varje år. Med tanke på att jag under den perioden hade andnöd jämt vill cyklingen, att jag dessutom alltid fick som svimningskänslor och att det allt som oftast var under pollensäsongen när jag alltid mår sämst så är det inte konstigt att jag alltid kom dit sist, att jag alltid kände att andningen höll på att ta slut och jag HATADE allt vad kallades röra på sig var. Jag undrar hur det varit om jag fått min astmadiagnos tidigare, jag gick nämligen utan diagnos fram tills jag var femton år, men under dessa år finns det så mycket som tyder på att jag hade astma tidigare, personer med astma brukar hata idrott (alltså om du inte fått diagnos och hjälp med mediciner), personer med astma orkar inte springa samma sträckor, personer med astma framställs ofta som lata. Det känns orättvist på mångt och mycket när jag tänker på saken, jag kanske hade tyckt det var lika kul som William bara jag varit frisk… Men jag har haft allergi sedan jag var liten, och astman utvecklades efteråt så astma som är en kronisk sjukdom är faktiskt inget som är speciellt kul att gå runt med utan mediciner.

Hur som haver, jag verkar så bitter jämt. Kanske jag är det, cynisk och bitter? Egentligen är jag ganska glad av mig, jag skriver mest surt av någon anledning min blogg är nämligen en riktig gnäll och surblogg stundvis. Å andra sidan tycks vissa människor söka sig hit så den kan inte vara allt för hemsk att läsa men vad vet jag… Det kanske är fler sura och bittra människor som kommer hit.

Jag i Märsta, en gång för längesen.
(Semester kanske?)