För ett par veckor sedan slog mig något som fick mig att känna mig otroligt konstig, jag insåg att det faktiskt finns människor som tycker om mig och vill bli vän med mig. Att det finns människor som umgås med mig för de tycker om mig och det kändes märkligt och väldigt konstigt.
Jag har vetat att jag har vänner, jag tycker otroligt mycket om mina vänner och värderar dem högt. Men det har aldrig någonsin tidigare slagit mig att vännerna faktiskt kan känna samma sak för mig. Jag har egentligen aldrig tänkt att mina vänner umgås med mig för det vill, utan mer för att ”ha någon att umgås med”. Jag har absolut inte höga tankar mig mig själv, min insida och vem jag är. Jag är mycket väl medveten om att det även är därför jag inte träffar någon eftersom jag inte anser mig duga i någon annans ögon. Jag menar, vilken kille skulle vilja ha mig egentligen? När de lär känna mig, när de förstår vem jag är. Lika tankar har jag haft med vänner, så slog det mig när jag vid flertal tillfällen på senare tid fått veta att folk VELAT bli vän med mig och att folk verkligen känt när de träffat mig första gången att ”henne tycker jag om”. Att folk säger att det är så kul att träffa dig. Det har känts enda sedan jag fick denna insikt som jag inte riktigt vet hur jag ska smälta det att folk faktiskt vill umgås med mig, att folk gillar mig.
Det har också fått mig att inse att jag stött bort många människor som försökt bli mina vänner då jag per automatik tänkt att; Varför vill de umgås med mig? De har ju redan så många vänner?
Jag har alltid tyckt om de vänner jag haft i min närhet, men aldrig trott att de velat ha mig där. I mina tankar har jag alltid tänkt att; De nog umgås med mig i brist på annat, att de inte gillar min karaktär och allt vad som nu poppat upp i mitt huvud. Men på senaste veckorna har jag fått höra saker som gjort att jag tagit till mig det folk sagt. Vänner tycker faktiskt om mig och vill umgås med mig, människor vill lära känna mig och bli vän med mig på riktigt.

Hur länge har folk försökt med detta utan att jag sett det?
Jag smälter detta bit för bit nu, och många andra saker vilket gör att mitt huvud är fullt med frågor och tankar.

Förvirrad människa.

 

Relaterade etiketter:

4 kommentarer

  1. Förstår hur du tänker, jag kan ibland inte fatta att mina vänner tycker om mig när jag själv tycker att jag är ganska hemsk.

    Och du, du verkar både smart, rolig och snäll så varför skulle nån INTE vilja vara vän med dig? 🙂

    1. Sarah – Va gulligt sagt 🙂 . Jag har svårt att se mig själv som ”bra” men antar att jag börjar förstå det på något underligt vänster nu :).

    1. Ewa – Va snällt sagt 🙂 . Tusen tack, det är bara svårt för mig att verkligen förstå 🙂 . Hoppas du får en underbar dag också :).

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.