Som en liten fortsättning på förra inlägget tänkte jag spinna vidare på idoldyrkan på nätet.

Något jag märkt sedan jag först hamnade i communetys som Lunarstorm och familjeliv med flera var hur vissa nästan kan se till personer som ”idoler” dessa står högt i rang precis som ”innegänget” på högstadiet-gymnasiet de får som en hord undersåtar som skulle slicka deras röv för att få bli en av dom. Allt dessa personer tycker och tänker är sanning, det är som att alla andra åsikter är skit och om någon tycker att någon i ”innegänget” har en märklig åsikt eller inte håller med tar, ledaren och spyr ut sin galla och hela stimmet av beundrare slänger sig över personen som på något vis inte håller med IT personen. IT personen är den dom styr, detta förekommer i bloggvärlden med och därför läser jag aldrig storbloggar dykan till ledare skrämmer mig för mycket för det. Jag tillhörde kvoten som såg ner på ”the leader of the pack” hela skoltiden, gör det även nu i vuxen ålder på jobb, högskolan eller samhället i stort. Jag ser ner på ledare för att de har maken att få vem dom helst att hata och älska vem som helst. Många på nätet strävar efter att bli IT personen, jag strävar efter att fortsätta vara mig utan att min lilla skara läsare ska dyrka varje steg jag tar. För om mina vänner skulle dyrka mig skulle det betyda att jag är en ledare med en position jag inte vill ha, jag vill vara den man gillar av andra skäl än rädslan att om jag inte tycker som du kommer du hänga ut mig för dina undersåtar.