Precis städat, skönt att så sånt gjort på förmiddagen då har man mer tid för annat på eftermiddagen sen. Ska strax hoppa in i duschen, William är med Björn och går tipspromenad runt gruvan.
Imorgon gäller det, min först VFU-dag och första VFU-vecka av 10. Är spännande, känns i magen. Tio veckor är lång tid men jag hoppas på att lära mig massor och få stort utbyte av detta i mitt framtida jobb som lärare. Tänk er att när denna VFU-period är över är det snart jul, då skriver jag min andra b-uppsats och inom ett par veckor börjar jag då PGIII, det betyder att jag snart är klar. Det kommer gå sjukt fort. Livet går sjukt fort, för 7 år sedan skrev jag detta inlägg. Jag hade 1 dag kvar till BF och var inlagd på BB, längtade hem och längtade efter William. Jag ville bara pressa ut honom från min kropp och fortsätta mitt liv ungefär. Jag var så leds på ”mitt” rum på BB, var så leds på att ligga där, göra CTG-kurvor dagligen, göra gyn-undersökningar dagligen och framför allt HA ont dagligen. Just då för 7 år sedan trodde jag aldrig han skulle komma ut. Just idag sju år senare sitter jag här och vet att han föddes den 3 Oktober 2004, att han fick hjärta att slå och mitt liv att få en mening. Idag sju år senare sitter jag här, med en snart sjuårig son och är nästan klar som lärare. SJU ÅR, sju år som förändrat mitt liv, sju år som fyllt ett syfte, sju år av den ultimata kärleken! <3
Bilden är långt ifrån smickrande men tittar man riktigt noga på magen ser man mina fina
blåmärken. För min mage var nämligen inte lika fin som andras. Jag hade nämligen stora
blåmärken över hela magen. Tack vara fragmin-sprutorna.
Bilden är tagen den 21 september 2004.
Sicken kula 🙂
Hehe ja :-p