William är min familj i första hand så klart. Han är den jag har här hemma. Någon jag ser varje dag och älskar så otroligt mycket.
Min lilla envisa och levnadsglada son. Humor och bus. Han har alltid haft extrem humor William. Garvar som fan när man gör vissa saker, sen får han lite hicka. Det är min William de. Det går att diskutera med honom, även om William alltid vill ha rätt och tycker att alla andra har fel. Han bryr sig om andra och är väldigt empatisk. Redan som liten mådde han jätte dåligt om någon gjorde sig illa eller blev ledsen. Jag minns förut han var nog tre år då, så var det en liten ettåring som ramlade och slog sig. William hade sprungit dit hjälp h*n upp och kramat och blåst samtidigt som han sagt till några andra barn att springa till fröknarna.  Den starka empatiska förmågan har också gjort att det inte går att diskutera olyckor när William är med, han blir helt likblek och håller på att svimma. När jag berättade att jag fick kniven i handen blev han helt vit i ansiktet och mådde jätte dåligt.

Han är en snäll kille William, lyhörd som vill alla väl. Han försöker verkligen att göra saker rätt. Men han har svårt när han inte lyckas med saker. Då skiter han hellre i det. Han har alltid varit tidig med saker, men när han ska lära sig något nytt avskyr han att inte kunna det på en gång.

Idag ska dom i väg med skolan och åka slalom. William ska stå på dessa skidor för första gången blir spännande att höra hur det gått.