Så va faller jag för? Helt klart är killar som jag i första hand attraheras av bad boys. Jag gillar killar som är självsäkra och typ mer eller mindre tror att dom kan få vilken tjej dom vill. Dock är jag aldrig sån trots att jag dras till dessa killar som går på sånt. Istället så ignorerar jag dom och helt enkelt tar en typ jag litar på bättre. Det kanske låter märkligt, framför allt till mina nära vänner som tycker att jag är kräsen och borde sänka mina krav och vad jag nu fått höra. Men det är bara så att såna där som jag helt enkelt attraheras av och som är svin som kommer fram till mig och kör sina knep bara måste jag total dissa. Varför?

Jag har många gånger undrat över de. Kanske för att dessa killar kan såra mig? Det finns en risk att jag skulle bli kär i dom och det är något jag är skit rädd för. För blir man kär då tappar man något av sig själv. En del av sin identitet och en del av vad som är mig. Jag har själv valt att distansera mig från killar för att slippa släppa någon in på livet. Det är mer skrämmande för mig att bli kär och krossad i händerna än att våga satsa på kärleken. Jag är rädd för att bli lämnad. JAG hatar att bli lämnad, därför tar jag sjukt illa vid mig och grubblar i år när vänskap tar slut, undrar över vad jag gjort för fel och är så ledsen inombords.
Därför har jag alltså valt att inte bli kär, att söka mig efter säkra kort i livet och inte någonsin släppa någon innanför mitt innersta rum. Därför när jag tänker på vad jag faller för så tänker jag mer på vad jag attraheras av och vad jag ser till att genast visa att DU kan inte få mig så försvinn!
För något år sedan var det en kille som raggade stenhårt på mig, bad om mitt nummer och sånt. Men sen efter en stund sa han, VARFÖR ser du så rädd ut? Du ser ut som du ska bryta ihop vilken stund som helst. Jag har undrat över det där, där jag så många gånger fått höra det av just hans typ av killar. Jag svarade då att, JAG kanske är rädd för dig. Han begrep ingenting. Men jag gjorde det mycket väl även om jag försökte distansera mig till saken. Men nu med lite eftertanke, så vet jag mycket väl varför jag såg och ser livrädd ut när den där typen av killar raggar på mig. DET finns en stor risk för mig att falla för dom, en stor risk att jag faller hårt och att han krossar mitt hjärta. Alltså jag är LIVRÄDD för dom. Kanske är det som min mormor sa till mig för något år sedan när vi talade om min rädsla för att bli lämnad ”du har blivit sårad för många gånger i ditt liv”, och det är nog så. Nästan alla jag litat på har någon gång sårat mig djupt, så många jag gett mitt hjärta till har huggit det hård med en kniv i mitten. Jag är väl bränd av elden kanske?

Så dessa killar jag faller för skrämmer mig mer en något annat, jag håller en distans emot dom av en anledning. De människor vi attraheras av ska vi egentligen välja att satsa på för dessa passar bäst ihop med oss biologiskt, men det kanske är därför jag inte satsar på dom… För om jag passar med honom biologiskt kanske jag också passar med honom psykologiskt och han kommer ta sig under mitt skin, flytta sig in i mitt hjärta och slita ur det med bara händerna. Det är inte vart det, aldrig någonsin.