Haha vad då konstig tid tänker jag? Jag funderar om den mest konstiga var hösten 2007? Det hände massor med saker så som fick mig att förändra mig i massor. Jag har ju haft en del märkliga tider men hösten 2007 så började William vara hos sin pappa varannan helg vilket var det värsta jag varit med honom, saknaden varje helg är fortfarande lika stor. Men under den tiden var jag ut vilket jag varit högst 3-5 gånger sen William föddes 2004. Så det får bli en bild från det. Bild en bild med ett glatt och berusat leende lite vin och jag och Annas delande på en hela baginbox. Duktigt av oss *s*. Jag valde mellan denna och en bild på mig när jag kom hem från en vända ner på stan (som skulle blivit krogen, men blev donken besök istället) med Anna. Jag skulle ta av mig mina byxor men ramlade ihop på golvet och Anna förevigade detta med en bild. Fy fan va vi garvade. Hela vägen ner från Svärdsjögatan där vi halkade som två jävla sälar, sen ramlade jag baklänges när jag skulle kissa haha, och avslutande delen på kvällen blev detta, liggandes i hallen asplakat. Men så insåg jag att det säkert finns folk som tycker att ”så får man inte vara som mamma” och har en massa åsikter så valde en lite vinbild istället. Jag tycker dock att även mammor kan få gå ut ibland och ha roligt, träffa folk. Så länge man INTE blir full framför sina barn. Jag är totalt emot att sitta och dricka sig full inför sina barn, det finns inget bra med sånt. Men att ha roligt en kväll det kan jag mycket väl ha.
MEN fy fan va roligt vi hade den kvällen!
HEHE något berusad 23 åring 😉
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Skarmmande vore det aven med barn som inet har en aning om vad deras foraldrar tycker om dem utan maste skapa sig en bild av foraldrarnas kanslor genom att lasa artiklar kronikor och blogginlagg.
Monex – Håller med, jag berättar varje dag hur mycket jag älskar William, talar om det med borde ord och handling, handlingar är via kramar och allt sånt som visas. Det är viktigt att låta sina barn förstå att man älskar dom. Lika mycket som jag skriver det här i bloggen berättar jag det i verkligheten. Det är viktigt för mig, att han alltid ska veta det. Mycket för att min pappa dog när jag var barn och jag minns inte att han sa att han älskade mig någon gång. Men så tror jag inte heller det var så vanligt på den tiden heller. Därför förevigar jag detta med ord, handling och berättar här i bloggen. Eftersom det här sparas förevigt.
Klart man måste få kunna ut & ha kul ibland även fast man skaffat barn.