Skola i Mora.

Jag får ta det. När jag gick i åttan kände jag att jag var så sjukt less på Orsa och jag var osams med folket och kände att nej jag vill inte stanna här. Jag gick in till rektorn och sa rätt ut, jag vill byta skola. Kan du hjälpa mig med det? Han bara, jag har sett att du sitter ensam ofta i det där fönstret och ser så ledsen ut. Har förstått att det är något och tjatat på mina kollegor att uppmärksamma detta. I alla fall skolkuratorn kopplades in men jag hade bestämt mig, jag skulle byta skola. Fick gå till studievägledare och prata flera gånger med kuratorn och rektorn. Kommunen var också inblandad så klart, eftersom det endast fanns en högstadieskola i kommunen. Jag fick sen åka på besök på strandens skola i Mora och bestämde mig för att börja där. Jag kände inte en själ i hela Mora, rektorn bad mig att kämpa upp mina betyg och det gjorde jag på en termin. Det konstiga är att jag alltid med rätt vilja och motivation haft lätt för mig. Ändå har jag alltid sett det som jag varit kass i skolan och inte kunnat någonting en känsla som ALLTID finns där.

I alla fall så minns jag första dagen i Mora på bussen, klev av och hade såna där hipsters alla hade på den tiden Marwin pants gråta och en vit trekvartsärmad tröja det var en åtta på som jag köpte med Anna på kupolen. Gick in mot skolgården och minns att jag gick förbi en grupp tjejer som stod och rökte och synade mig i varje söm kändes det som. *hehe*, gick in till expeditionen och fick följa med till klassrummet och klassen jag skulle gå i. Blev presenterad och hade bestämt mig för att vara trevlig mot alla, göra en ny start i mitt liv. Inte vara sån som stod och bevakade och inte pratade utan vara öppen, så första dagen blev jag vän med tre stycken tjejer som jag umgicks med och hade kul ihop med som jag minns. Ändå mådde jag dåligt psykiskt, bar på så himla mycket att jag inte kunde koncentrera mig på skolan. Det året lärde jag också känna en tjej till Stina som jag insåg att jag hade väldigt roligt med. Följde med henne och festade och träffade hennes två kompisar Marlene och Anna, blev kompis med dom med.

Men när man flyttar sen som jag gjorde. Så förlorar man ju kontakten med människor.
Ändå måste jag säga att mina år mellan 15-18 i Mora var förbannat roliga, det var en kul fjortis tid med massa minnen och jag  borde verkligen åka upp och träffa folket, jag tänker men det blir aldrig av, men är väl så när livet lever sitt liv på olika håll.

MEN det fick bli min första skola i Mora.