BLÄ! Jag hatar verkligen att fylla år, inte av skälet att åldras den saken har faktiskt aldrig någonsin varit jobbig, utanför mig är det mer att jag är född i februari, kallaste månaden på året. Det gick aldrig att vara ute som barn och ha sommarkalas något jag så gärna ville, dessutom så brukade jag ha otur att skolan la friluftsdag i Orsa grönklitt samtidigt vilket bara de i sig kändes som ett straff, kyla och för mig längdskidor eftersom det endast var förskolans barn och ettorna som fick åka pulka och alla andra åkte slalom utom jag. Mamma var ensamstående med tre barn och pappa var död så hon hade helt enkelt inte råd att köpa slalomskidor åt oss, hade heller ingen bil så hon kunde ta oss till grönklitt för att gå på skidskola så det som hände var helt enkelt att man var TVUNGEN att åka längd och jag hatade det så till den grad att ja, det finns inte ord för det. Friluftsdagar är för mig förknippat med ångest och fy fan. När jag blev äldre lyckades jag övertyga mamma om att jag var ”sjuk” och senare så skolkade jag helt enkelt.

Jag brukar tänka på sånt där vid friluftsdagar, vissa barn älskar det men så den gruppen som var som jag vi har verkligen INGA bra minnen av det där.

I alla fall tillbaka till födelsedagar. Jag har som sagt inga direkta positiva minnen av att fylla år tycker det är rätt överskattat, nog för att de var roligt att få paket och sånt (de gillar jag fortfarande) men annars så har födelsedagar aldrig betytt något speciellt för mig. Ett år äldre men inte mer en så liksom.