Igår när William spelade kinect så slog det mig hur mycket som faktiskt finns idag saker som man aldrig trodde skulle finnas på riktigt.

Jag minns när jag gick i fyran, våran lärare hade slagit på ett UR program som handlade om framtiden, skit tråkigt egentligen. Men de jag minns var att i det programmet så kom följande upp ”Om tjugo år kommer vi att kunna tala med en kamera genom telefonen” , sen var det en fejkad bild på en kvinna som talade i sån där telefon med sladd ni vet och stod och kikade ner där såna där stora knappar var och talade med någon höll i telefonen och pratade ner i den. Jag minns att jag då tänkte att ÄH de där kommer aldrig att hända. Tio år senare så gick det, fast ja inte genom stenålderstelefon utan via mobilen.

En annan sån där sak jag minns är också när folk började få sin egen mobil, innan sprang vissa runt med en ”mini-call” och de var ju asballt tyckte man den pep så kom det ett nummer så skulle man ringa upp eller gå hem typ. Hade dock ingen själv men kompisar hade. I alla fall tillbaka till mobilen, jag minns när det blev möjligt att skicka SMS. Folk var helt hysteriska, visserligen tog det en evighet eftersom man fick knappa in ord för ord genom att slussa fram ordet men folk var ändå helt galna i saken. Jag fick ingen egen mobil förens i slutet av nian var så sur för de, fast å andra sidan ägde jag en egen dator något som andra tyckte var sjukt lyxigt och onödigt eftersom alla andra familjer slogs om sin stationära. I alla fall SMS det var stort. Jag minns också hur stort internet var och hur jävla illa det lät när skiten skulle koppla upp. För er yngre har ni ingen aning om tiden med modem men tro mig den tiden glömmer ingen som upplevt den. Dingdingding durrrrrrr och ja det lät för jävligt, dessutom gick det inte att ringa så mamma brukade skrika efter en kvart ”NU får du lägga på för du blockar linjen”, de var ett jävla hallå med det där vill jag lova. I alla fall så tog det sen evigheter att surfa på skunk eller var man nu höll till och den där kvarten var alldeles för kort.

Sen då med mobil, jag minns min första en Nokia 3210 , jag var sjukt nöjd med den och det gick att skicka BILDSMS något som man gillade i massor, att dom endast var i svartvitt och endast gick att få 3 stycken av spelade ingen roll men var lycklig ändå. Sen satt man där och knappade in melodier (pippi långstrump, madicken, eller bamse) osv och tyckte att det VISST lät som de (jo tjena). Min andra mobil var också en nokia, fortfarande ingen färg men polyfoniska ringsignaler något som kändes JÄVLIGT stort. Under den här tiden började också folk grubbla i hur vida det var lönsamt att skaffa bredband eller inte, anledningarna emot var ”MEN vi surfar ju inte så ofta” .
Så i alla fall kom färg på mobilerna och de var grymt stort, snart kom kameror på dom också man var helt chockad fota med MOBILEN. Men sen kom det som man aldrig trodde skulle se, det gick att FILMA och likt en webbcam prata genom mobilen, alla tyckte det var det största som kunde hända. Precis som med webbcamen att kunna se folk tala och vinka genom datorn.

Idag går det att göra ALLT med mobilen mer eller mindre, och nu då kinect, den scannar av din kropp och gör så att allt du gör visas på tv:n . Jag tänker på hur snabbt allt det här gått. Från det jag var 10 år så har vi nu scanners som kan känna av våra kroppar och göra det vi vill.

När jag såg tillbaka till framtiden som barn, skrattade man åt ”Hover Board” och trodde aldrig det skulle ske. Allt annat har ju skett så varför inte? Om tio år kanske våra barn flyger på sina kickbikes. Kanske jag inte borde imponeras av framstegen som görs? MEN tro mig det gör jag.

En gång sa folk att tv:n aldrig kunde bli platt för den fick lov att ha allt innanför skärmen. Idag finns det bara platt tv, allt kan hända och det är spännande.