Sånt här är skit svårt, för vad har jag för drömmar egentligen? Jag är ingen romantiker som tror på evig kärlek till exempel. Jag har aldrig sett mig själv gifta mig eller drömmer om att träffa mannen i mitt liv. Jag vill gärna ha fler barn och det drömmer jag om, men jag drömmer inte om att ha en man i mitt liv. Det här med att dela vardagen med någon har aldrig varit något jag riktigt känt mig bekväm med något som provocerar andra. Ibland känns det som att om jag gick på vad andra gör för drömmar åt mig skulle jag behöva gå ut och dra med någon hem och bli tillsammans med honom för den drömmen BÖR jag ha som ensamstående morsa. Ensamstående morsor är desperata brukar det ju skrikas ganska högt, jag är dock långt från desperat. Jag får panik av tanken att någon ska äga mig och styra mitt liv i sin riktning. Att dela vardagen med någon är för mig mest jobbigt, det där träffa föräldrarna ge ett gott intryck osv. Jag orkar inte sånt, var så soft när jag såg 24 timmar med Pernilla Walhgren eller hur hon nu kan tänkas stavas och hon sa något med att hon inte orkade dejta. JAG kände så igen mig, där är liksom jag i ett nötskal jag orkar inte dejta, orkar inte träffa någon och ju mer andra tjatar ju mer less blir jag.

Men så kommer vi tillbaka till att jag vill ha fler barn, min dröm. DEN är att göra en inseminering och få barn utan att behöva ha en pappa i bilden, att vara ensamstående och att leva på de viset. Det är dock saker som hindrar mig, en av dessa skäl är att jag fått väldigt klara besked om vad folk tycker som saken och nummer två är att det inte går att göra i Sverige.

Så ja det är min dröm, få barn ensamstående via inseminering. Jag är inte manshatare eller så, jag vill bara inte dela mitt liv med någon.