Visar: 1 - 5 av 5 artiklar
Författarens egna ord.

Vänlighet vs ovänlighet.

Jag ogillar elaka människor. Faktiskt väldigt mycket, rejält mycket kanske är bästa ordet. Jag hatar folk som säger elaka saker och njuter av att skada andra. Jag tycker också att internet på de sättet kan vara BAJS. Ibland när man kommer in i vissa bloggar står det kommentarer till folk som, DU är ful, ingen tycker om dig osv. Jag tänker ju att dom som skriver sånt skulle nog bli jävligt sårade själv om samma kommentar brev skrivna i deras bloggar. Självklart är dessa människor anonyma. Samma människor skriver elaka saker om andra saker också, fula kläder, va fet du är osv. Såna människor finns ju verkliga livet också. Människor som skriker efter folk på gatan och sen skrattar så dom inte vet vart dom ska ta vägen med sina vänner.

Överlägsna attityder, såna som är mobbare och som trivs med att trycka ner andra. Vad spelar det för roll om någon nu i dina ögon inte är vacker? Vad spelar det för roll om människan är smal som en sticka eller tjock som en elefant? Personerna vet om det här själva, förmodligen är det något dom dagligen också går och tänker på. Känner sig osäkra med och mår DÅLIGT över. Att sedan bara för att jävlas säga såna saker till människor för att såra för att tro att du själv kommer må bra av detta. Visst att vissa människor verkar så jävla självsäkra och vissa är det också, men varför ska det förstöras på grund av vissa människors önskan om att trycka till någon.

Det finns ingen som behöver vara vacker i den här världen, för alla bär något vackert inom sig. Jag tror även att den som skriver elaka saker har fina sidor men tyvärr så är känslan av att skriva ”du är fet” eller FAN va äckligt smal du är deras sätt att visa makt. Samma makt som en person som våldtar eller misshandlar någon använder sig av. MAKTEN att kränka en annan människa.

Människor lägger så mycket tid i livet på att hata och se ner på andra, istället för att lägga tiden på att göra saker som är viktigt. Umgås med sin familj, åka och resa eller läsa en bok eller spela WOW eller vad man nu drömmer om att göra. Om människor istället för att skriva elaka saker eller skrika efter människor på stan la den energin på att säga, vad fin du är eller göra något viktigt skulle folk slippa bli sårade och må dåligt för att du ville vara otrevlig 3 sekunder av ditt liv. 3 dyrbara sekunder i ditt liv, varför slösa dessa på att vara elak? Dessa 3 sekunder av ditt liv kanske är livsavgörande, har du otur kanske du där när du kliver ut på gatan imorgon, tänk då på vad dessa 3 sekunder istället kunnat användas till, kanske en dröm du länge velat uppfylla.

Författarens egna ord.

Ett minne.

Jag hade glömt detta. Helt, tills jag från förra inlägget kom ihåg trolltyg i tomteskogen och denna kom upp, ett minne av något jag glömt. Mamma skulle julstäda dagen innan julafton, jag var nog sex eller sju år gammal så pappa fick ta oss mig och mina två yngre syskon under dagen. Vi åkte runt minns mest att det var snökaos men när vi kom hem var hela hemmet förändrat för julen, mamma hade tomten under granen, det var nya gardiner och det luktade JUL hemma. Jag minns hur allt lyste rött hur glad jag var hur jag gick till vardagsrummet och satte mig i den gråa fåtöljen och hur jag slog på tvn och där gick denna minns mest en räv men jag minns hur jag kollade, julstämningen runt mig. DET var jul, jag hade glömt detta. Ett minne, ett minne som pappa var med i. Kanske inte så mycket egentligen mer en att jag minns hans svarta hår som körde bilen men jag hade glömt det här minnet. Ett minne jag vårdar ömt. Kanske har jag fler minnen därinne i mitt huvud som jag glömt. Tänk att jag också haft en pappa. En pappa jag knappt minns men som funnits och som jag minns ibland.

Tv-serier, film & musik

I morse beställde jag trolltyg i tomteskogen!

Som jag skrev i det här inlägget, så var ju trolltyg i tomteskogen på väg ut på DVD nu är den förhandsbokad och klar sen i morse. Jag ljuger inte jag är som ett barn på julafton!

Den filmen är JUL för mig. Minns när min mamma träffat sin man vi satt och diskuterade den där i massor, han och hans kompisar hade förut brukat dricka bärs och glo på den varje jul och sen bara slutade ju SVT tvärt spela upp den serien. Jag var barn när den spelades så jag drack inte bärs på den tiden av förklarliga skäl, men vi såg den på IV och garvade som fan. Åh, nu ska William så uppleva lite riktig JUL. För med en riktig jul ska banne mig trolltyg i tomteskogen vara med!

Tweenieåldern

Utvecklingssamtal.

Idag var det utvecklingssamtal för William. GICK jätte bra, William hade redan själv fyllt i frågeformuläret om vad han tyckte och de stämde bra med det lärarna också tyckte om William. Han har lite svårt att sitta stilla samt lyssna på beskrivningar. Han ledsnar ur lite och gör annat då, något William också själv sa till mig så de var ju faktiskt bra av honom att han själv vet om. Lite typiskt sexåringar sa hans kontaktlärare. Sen fick vi veta att William var en bra kompis och att dom andra barnen uppfattade William som snäll, vänlig och låter alla vara med. Han är också givmild och bryr sig mycket om andra. Jag blev så glad för det, för mig är det viktigaste inte att William för bra betyg eller att han är bäst i klassen på allt. För mig är det viktigaste att han är vänlig och bryr sig om andra. Jag tror att med socialkompetens kommer människor mycket längre i livet än vad man gör om man bara har bra betyg. Dock var hans kontakt lärare också imponerad av Williams förmåga att läsa av instruktioner på papper. Barnen har nyss fått en grej att bygga med, och när hans kontakt lärare kommit dit hade han sett en stor sköldpadda byggd där, han hade då frågat vem som gjort den och det var William som gjort den själv något han var väldigt imponerad av då dom andra barnen i gruppen gett upp och gjort små saker för stegen var för svåra, och att det är extremt mycket matte i just den saken. William är matematiskt lagd, något jag märket tidigt. Han kan lösa tal i huvudet och har lätt för att se mönster och läsa av former och instruktioner. Han är alltså mer lagd åt sånt som jag är totalt motsats åt. Matematik är inte ALLS min grej. Hur som helst så fick William massor med beröm och dom tycker att han är duktig. Visst att han har svårt att sitta stilla och lyssna hela tiden, men jag var lika. Fanns inget tråkigare än att lyssna på läraren jag lärde mig till och med ett knep att låtsas lyssna på läraren genom att följa med blicken fast jag egentligen satt och tänkte på helt andra saker, precis på samma sätt som jag dolde mitt tuggummi uppe i gommen under hela lektionen för att sedan tugga det på rasten. Men kolla mig idag jag ska bli lärare hehe.

Jag är glad över att det här utvecklingssamtalet. Det kändes jätte bra att veta att det går bra för William, att han har kompisar och känner sig trygg. Att han har ROLIGT i skolan, något han fyllt i och han berättade massor idag om hur kul det är när vi satt där vad dom gör. Rabblade upp Alfred Nobel, Edison som uppfann lyset osv. Han kan massor sen han började skolan. Jag lovar jag kunde inte fått en bättre skola för William, han lär sig massor och han trivs. Lärarna är helt underbara och i ettan börjar dom med engelska något jag tycker är riktigt bra.

Jag blir så himla imponerad av William, tänk att han redan är så stor att han går i skolan. Jag har vetat det i flera månader men jag slås ändå av förundran varje gång William berätta något nytt. Jag är så lycklig att jag är hans mamma.