Idag damp den ner Williams allra första skolkatalog. Jag minns min första skolkatalog. Den där man kollade sönder på alla som man var kär i i, vissa sidor var så utslitna så man fick tejpa dom, eller dom man hatade och önskade livet ur med ord som ”dö din fitta” osv. Inte kanske världens mognaste språk men jag ansåg ändå att det förtjänade dom. Kanske inte så här efteråt för saker man blev osams över i den där åldern var egentligen bagateller. Ändå hänger väl kanske folks bild av en kvar skulle jag tro. Många tror kanske man är precis samma person idag som då när man var liten och skrev ”dö din fitta” i skolkatalogerna. Tur dock att William inte ens kan såna ord och att han är sex år och inte tretton som jag var när jag tittade sönder min skolkatalog. Sen tror jag inte pojkar skriver ”dö din fitta” eller skriver elaka saker i sina skolkataloger, jag tror nog och törs nog säga att majoriteten av alla HORA, Fitta och andra ned värderande ord som skrivs kommer av andra tjejer. Visst kan killar skrika hora efter tjejer på stan/byn MEN jag tror att tjejer är dom som skriver ”Maja är en hora” på busshållsplatsen. Jag tror också att alla tjejer någon gång fått känna den där blicken som fått en att vilja sjunka genom jorden och försvinna av någon. Jag var inte guds bästa barn som yngre, jag var väl en av dom som folk var jävlig mot som var jävlig tillbaka. Sån där mitt i mellan som stod upp för mig själv och var hatad för de. Jag antar att det står hora på mig i några skolkataloger runt omkring, men jag har gjort desamma mot andra. Jag menar allting går runt liksom, men jag är inte samma tjej idag som jag var då. Idag kommer jag INTE ta att mina framtida elever kallar varandra hora, jag kommer inte vara en av alla dom lärarna som blundar för rykten eller hot i skolan. JAG kommer finnas där för mina elever och i mitt klassrum ska det vara förbjudet med nedsättande ord. Jag vet hur en blick kan döda en elev, och jag har själv varit eleven/tjejen som tjejer ringt till och hotat att döda. Jag är själv tjejen som fick höra ord som DIN JÄVLA HORA efter mig på gatan när jag gick med min lillasyster som då var 2-4 år gammal. Jag har dock aldrig skrikigt hora efter någon, jag har skrivit de i skolkataloger som payback och hämnats på andra sätt som kanske inte alltid varit helt enligt regelboken. Jag är som sagt inte guds bästa barn, jag har brister och gör fel det har jag alltid gjort och kommer alltid göra. Men jag strävar inte efter att bli någon som en felfri jag strävar efter att bli accepterad för den jag är, och det skulle jag nog kunna säga att jag är idag. För jag har krossat folks tankar om mig, jag har gått längre än många andra och ÄVEN om det här inlägget började handla om en skolkatalog så är det ändå där det började. Sjuan med att vara pirrigt kär i fel kille, att förlora oskulden när man är 15 år och det är sommarlov mellan 8an och 9an och att veta att man blir en hora i samhället bara för att man inte bara höll sig till att vara den samhället ville att man skulle vara. För de vi vuxna blundar för det ser alla tonåringar varje dag, det där med att vara HORAN i skolkatalogen. Den som var min hora i skolkatalogen för 10 år sedan är inte det längre, jag har inga elaka tankar om dessa jag har förlåtit dessa som kallade mig hora och gått vidare. Jag tror dessa gjort desamma med mig. Vi är inte samma människor idag någon av oss, och har jag sårat någon så ber jag om ursäkt och ni är också ursäktade för era misstag. Alla är människor att gå runt och hata är inget jag vill göra. Inte igår, inte imorgon och inte idag.

Tur jag har en son som är 6 år som slipper bry sig om tonårs dilemman på ett tag.

Lite bilder från min och Williams tog stressade morgon överdriver inte. Eller det var inte stressig när bilderna på oss togs nej nej, då hade vi tid det blev däremot stressigt efteråt när sexårs-bacillen bosatte sig i William så han absolut inte skulle ha de kläder jag lagt fram åt honom. Han sprang in och låste toalett dörren och vägrade öppna (VAD fan gör man vid såna tillfällen?! När man inte har moderna dörrar med sån där stoppa bestick kniven och dra runt grejs) nej William slängde tröjan och sen fick jag hota med diverse saker, tänk att mutor och hot alltid går hem och jag som sa som barn att så skulle jag aldrig göra mot mina… Man får bita i allt man sagt, så numera säger jag ingenting. Det ända jag tänker göra till min blivande tonåring är helt enkelt att åka och hämta honom oavsett hur full han är men annars får man bara äta upp sina ord. Utan barn, gravid och med små bebisar finns det så mycket principer man tror man ska ta fasta på, som förälder till barn efter 4 år inser man att det är bara att äta upp sina egna ord. Inte så att William är speciellt bråkig eller så, han är så snäll. Omtänksam, bryr sig om andra kramig och helt underbar. Men som alla barn gör han revolution ibland jag skulle nog mer reagera om han inte gjorde det, det är helt normalt att bli förbannad på sina föräldrar ibland eller helt enkelt testa vad som händer om man vägrar saker. Barn som inte gör sånt är det ju något som inte står rätt till med, inte barnens fel utan mer föräldrarna. Barn som inte vågar säga ifrån eller trotsa för sina föräldrar är ju otrygga på ett eller annat sett och därför ser jag trots och jag vill inte som ett sunt och helt hälsosamt beteende även om man som förälder dom stunderna bara GAHHH kom ut!

I alla fall nere vid skolan så blev det tjafs igen när han började att jag ”nyppt” honom. Jag hade inte ”nyppt” honom (barn har så härliga uttryck) , jag tog tag i jackan för att han inte skulle åka ner för ledstångens sida när vi var försenade/hade bråttom, men William är i en ålder när han gärna påstår att man nyper eller gör illa honom fast man inte ens nuddat honom eller tagit i jackan (observera att jag inte nuddar hans hud) , bara för han märkt att reaktionen blir att man släpper för INGEN vill skada sitt barn liksom omedvetet eller medvetet om man är normal i huvudet vilket jag är. JAG är helt emot barnmisshandel och tycker att såna straff borde bli ännu hårdare än dom är. I alla fall diskussionen hur vida jag ”nyppt” honom satte igång. Jag sa NEJ William det gjorde jag inte, du skällde på mig då börjar William. Jag NEJ de gjorde jag inte heller. Till sist fick jag nog av herr jag har sexårsbaciller i kroppen så tog tag i honom morrade och gav honom världens buskram och bara men lyssna någon gång och han garvade så han visste inte vart han skulle ta vägen samtidigt som han ”sluta” för såna är sexåringar väldigt noga med att kramas och busa men på deras VILLKOR. Sen sken han som en sol när jag sa ”William du är som en lite terrier” ger dig aldrig. Vad är en terrier mamma? EN Terrier är en hund som låter ”voff voff voff hela tiden utan stopp” sa jag och William, HAHA en sån skulle vi ha.

Vi kommer in skolan ska börja om 1 minut, William skiner som en sol när han säger till sin fröken. ÄR vi försenade?! Hon, Nej men skynda dig för vi börjar snart. William skit lycklig! JAG kom försent idag. Tänk om vi föräldrar kunde vara lika lyckliga en stressad morgon när vi kommer försent!
Önskar man var en sexåring med busigt humör, våga trotsa och glädje när man kommer försent och en ärlighet som många vuxna saknar.

William surade först 😉

Sen började vi diskutera något

Grr William. Han kan inte hålla sig för skratt hans mamma är galen!

Vi två fast jag råkade visst trycka ihop våra ansikten lite väl mycket 😉

Williams skola en oktober morgon 2010.