Så nu är sprutorna klara för idag. Ska dit nästa vecka igen. I Januari är jag klar där sen. Efter 3,5 år, känns bra läkaren frågade vad jag tyckt om det varit värt det och sånt. DET har det, helt klart. Visst 3,5 år är lång tid men så skönt att slippa alla besvär jag hade innan. Rekommenderar folk som är allergiska och har astma att faktiskt ta och gå på stabilisering för att slippa skiten.
Gick till maxi och skaffade mig ett ICA betalkort, tänkt det ett bra tag. Så kan man sätta in matpengar där varje månad och handla mat för den summan. Handlar ändå uteslutande på ica så slipper man liksom att ta upp två kort jämt då är samma kort i när man självscannar osv.
Ringde blodmottagningen och fick tid den 13onde. Som jag längtar tänkte ringa brossan och få med honom dit också så han får lämna blod någon gång, han är inskriven men kunde inte ge för han hade en infektion sist.
SOM vanligt gör jag reklam för att bli blodgivare, jag tycker dock precis som vid donation att det ska vara alla människors individuella val. Jag skulle aldrig döma folk som inte vill ge blod precis som jag förväntar mig att inte bli dömd för att jag inte vill donera. Jag kan tänka mig att donera ägg om till exempel någon i familjen inte kan få barn, eller ge min ena njure om någon i familjen skulle bli sjuk. Men tanken på att dela mina organ med främlingar är för mig totalt främmande. Jag kan rent av säga att få saker skrämmer mig så mycket som att någon ska skära i mig och ta ut delar av min kropp när jag är död. Jag vill inte bli obducerad ens, visst man är död men jag vill inte ha folk som skär och sliter i min kropp. FÖR mig är det ett stort steg att ens kunna tänka mig ge en njure till en släkting. Jag har rejält förbi för knivar, tar folk upp en kniv ryser jag i hela kroppen och känner en smärta i magen och mår rejält illa jag svettas och brukar få SNÄLLA lägg undan den där.
Har många gånger läst folks dikter om själviska människor som inte donerar och hur elak man är i forum. Jag kanske är självisk, men jag står för det i alla fall. Om andra inte kan ta det skiter jag fullständigt i. Jag vet att det är jävligt provocerande att säga NEJ till donation. Jag vet det, det är i Sverige närmast tabubelagt att säga nej till sånt. Men skulle jag anmäla mig dit skulle jag likt Fru Nilsson i Madicken gå runt och må dåligt och känna mig lika ängslig som hon. Jag vill inte vara så, EGO hemsk och förbannat elak i människors ögon. MEN, jag ger blod min bidragande del för andra människors överlevnad och för mig känns den lika värdig som folk som ställt sig i donationsregistret. Om andra värderar det annorlunda är det deras sak. Jag skulle aldrig döma någon för att dom inte ger blod, men jag vet att JAG och vi andra som inte vill donera ses som förbannade egon och dom mest själviska varelserna på jorden.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
