Vad mycket jag glömt och va många minnen. Vissa saker bra andra rejält sorgliga. Känner ibland hur jävla synd det var om mig under graviditeten jag hade. Fy fan alla ultraljud och alla fel och sånt, hur kan jag ens vilja ha fler barn tänker jag när jag läser?!
Sen andra stunder är det roligt att läsa också. Williams första tid som bebis. SEN att se hur mycket jag förändrats, texten och mitt sätt att vara. Märks så väl att jag var så liten, tyckte jag var skit vuxen men när jag läser ser jag att jag inte alls var speciellt vuxen.
