Hmm i brist på rubriker liksom.
William sover sen ett tag tillbaka. Åkte med cykel till hans pappa, pumpade upp den så nu är det LUFT i däcken, ska dock köpa nya däck rätt snart så fort csn behagar komma. Blev jävla mens apa, kände mig sur och sen fick jag för mig att jag kanske borde hoppa av skolan att jag är värdelös och att det inte finns någon anledning för mig att ens tro att jag kan något. Sen vänder det, efter ett tag för att bli så där igen. JAG måste skaffa något emot detta. Jag tänker till och med ibland att det kanske vore bäst för William om jag inte fanns när jag har mens. Sen när den där hormonsvepet kommer förbi så blir jag HERRE gud vem var människan nyss så är jag mig själv, glad och energiknippe ler och älskar världen och vet att jag KLARAR skolan och att William behöver mig precis lika mycket som jag behöver honom. Men så kommer det där svepet igen. Det är visserligen bara 3 dagar, men det är 3 påfrestande dagar för mig. Jag fattar inte hur jag kan lida av sån jävla mens syndrom. Läste om kvinnor som faktiskt tagit livet av sig vid PMS, det förvånar mig inte. Dom känslorna jag får vid PMS är absolut inte av denna värld.
För er som nu tror att jag tänker ta livet av mig. NI kan vara lugna, jag är realistisk också, jag är inte värdelös eller sämre än någon annan och jag älskar livet för mycket för att som dessa pms kvinnor som förmodligen dessutom är deprimerade faktiskt ta livet av mig. Det är själviskt att göra sånt när man har barn, jag skulle aldrig kunna vara självisk. Har faktiskt inte varit självisk en ända gång sen William föddes. Han är mitt liv , min styrka och anledningen till att jag älskar livet. HAN är mitt ljus och mitt hjärta. Utan honom skulle inte mitt liv vara komplett. Alla små ord, alla saker vi gör ihop fyller mitt hjärta med all den kärlek och fyllnad som jag ville ha ända tills jag fick honom.
HAN är den ända viktiga delen i mitt livspussel, älskade fina William som jag skapat, tryckt ut och älskar ända sedan han låg på i min mage. Han som jag älskade ännu mer när han låg utanpå min mage och han jag älskar så mycket att jag är villigt att plocka ut mitt eget hjärta för hans skull. FINASTE William, mammas hjärta bultar för dig!
Annars så var det någon obehaglig typ från Norberg som ringt hem till mig. Va fan? JAG känner inga i Norberg. Vet knappt ens vart det ligger.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
tack som svarar, lättare hålla koll på bloggen då ;D
Evelina – 🙂