Idag i skolan, vi fick ett papper. Längst ner står det ORAL någonting. Jag kan inte låta bli, en del av mig försökte verkligen hålla inne med fnisset men jag dööör, det är alltid lika jävla roligt med sånt där. Jag blir liksom som en fjortis när jag ska försöka att seriöst säga ORAL eller liknade. Jag försöker dölja mitt uppkommande skrattanfall men de går nog jävligt dålig.
SÅ där är jag ofta, jag råkar få en blick på någon och så nästan börjar jag gapskratta, det är sån jag liksom är. DET är min del av livet snusk och koppla allt till sex. JAG är ju som jag beskrivit tidigare mer karl en fruntimmer så jag dör av såna där saker. Jag blir nog aldrig vuxen, det är som när någon berättar vissa saker så kan jag leva mig in i det och dör av skratt. Jag är sån där som ser bilder när folk berättar saker, jag finner humor i det mesta och jag kan liksom verkligen nästan se mig själv vara med i saker när folk berättar. Det är kanske att ha barnasinnet i behåll?
Tänk alla pinsamma saker som folk berättar för en som man missat men ändå är så jävla kul när folk säger. JAG liksom riktigt skrattar så tårarna rinner. Eller när man kopplar fel i huvudet och tror något helt dumt fast man fattar snabbt att OJ nu tänkte jag helt jävla galet typ. När folk säger något menat som ett skämt och så bara VA? Tills man inser att haha, gud jag gick på det där omedvetet.
En gång? Jag kanske gick på mellanstadiet eventuellt högstadiet lurade en person i mig att en person från byn jag växte upp i var basket spelare på grund av sin längd. JAG gick på detta, eller ja egentligen inte för jag var på ett annat ställe man jag svarade VA är hon? Personen bara stirrade på mig och sa? MEN hallå, tror du seriöst att HON är basketspelare? HEHE, ja det kanske var rätt ologiskt egentligen men i det där tillfället var de helt logiskt.
Jag går alltså lätt på saker, och jag garvar skit lätt åt fåniga saker. Fast jag tänker att jag garvar hellre åt barnsliga saker än beter mig som en finne i anus, besvärlig och helt onödig.