Jag ska nu skriva om något som är så fel. Något man inte får skriva om, och framför allt inte prata om. ALDRIG någonsin. Känslan av att inte unna någon annan en sak fullt ut.

Människor kommer ibland och berättar saker för en, saker som dom är upp över öronen så lyckliga med. Man ler och tittar dom i ögonen så säger man dom där orden som man själv vet är lögn. ÅH va roligt! Grattis eller vad det nu kan vara. Egentligen, inombord så kommer en slags döds känsla farandes upp från lungorna och fastnar i strupen. Medans man sen går där och låssas vara så glad för personens skull så maler personerna på om det här dom är så glada, det man egentligen vill göra är att säga ursäkta och gå därifrån, springa genom den långa tunneln där känslorna ändå löper förbi i dess långa korridorer för att hämta luft för att slänga sig på något som känns bättre och ANDAS, kanske gråta också. Ja gråta med. GRÅTA för att man själv inte riktigt kan unna den andra personen den saken, gråta för man inte alls kan vara glad för den andra människans skull och framför allt för att BORSTA bort skammen man känner inför att inte kunna känna den glädjen man borde känna för den andra personen. Istället går man hem därifrån efter var dom känns som timmar för att andas in i sin lägenhet, och vara i ett slags vakuum, man tränar på situationen hur man ska hantera den senare fast man vet att det inte går. PRECIS samma känslor kommer poppa upp även om det gäller någon annan. Svartsjuka kallar vissa det för, avundsjuka andra. Den känslan som är så tabu belagd och så ful. EN känsla som är inte önskad i samhället, en känsla du aldrig får känna. Du ska alltid unna andra människor de du själv inte har. Du ska alltid vara glad för andra människors skull. DU ska aldrig ljuga och börjar du sedan hålla dig på avstånd från personen för att få perspektiv och kunna smälta just den här hemska känslan som man inte FÅR känna. Då är du elak, du är en hemsk person för du kan inte unna en annan människa något.

Det är bättre att ljuga om saken, bättre att du låtsas vara glad. Spelar ett spel och ler med hela din falskhet. Att du dämpar den smärta du känner för att sluta andas och aldrig visa vad du egentligen känner.

DET är så fel att inte unna andra människor saker. DET är så fel att inte låta andra människor få det du så gärna vill ha utan att känna dig deppad på grund av det. Du får aldrig känna så, fast alla känner så någon gång. För vågar du känna det då är du en simpel människa, en sån ingen vill vara med.