Har varit en dag med föreläsning, sovande och bakismat. När sonen kom hem såg vi på lite bompa och ponnyakuten. William mitt vilda barn som så gärna vill hålla på med ALLA sporter. Han älskar hästar, jag tycker det är skit bra att som ponnyakuten har med killar i programmet. Det är så synd att pojkar typ ska få ”tönt” stämpel för dom gillar hästar. Hästar är ändå ett djur som det krävs väldigt mycket för att kunna hålla på med.
Som liten ville jag hålla på med hästar, jag minns hur gärna jag ville göra allt det där som mina tjejkompisar gjorde i det mystiska stallet. Jag kunde inte, min allergi som jag haft så länge jag kan minnas höll mig tillbaka. Ändå drömde jag, fortfarande idag drömmer jag om att få gå nära en häst. Det är därför det är så roligt att titta på ponny akuten med för jag ser hur William gärna vill hålla på med hästar. Jag har tänkt, eftersom jag inte kan ha djur hemma kanske jag kan låta honom rida. Om han slänger kläderna i tvätten på en gång samt duschar skulle det funka. Då får han hålla på med djur utan att hans mamma behöver bli sjuk. Jag tror det är bra för barn att hålla på med djur. DJUR är rena rama terapin.
Något folk alltid tror är att när man inte klappar deras hund tror folk att man är hundrädd. Dom med små hundar brukar kolla på en lite med skeptism, medans folk med stora hundar och gärna såna med ”dåligt” rykte försöker prompa på en H*N är sååå snäll klappa. Jag är inte rädd för hundar, till saken hör att jag älskar hundar. Jag minns så väl när jag hade min Sassa en mellanpudel och jag kunde borra in huvudet i hennes päls och ligga och klappa henne i timtal. Jag minns också min moster schäffer och min pappas drever och hur jag lekte med dessa. JAG har älskar hundar hela mitt liv, men så när jag flyttade hemifrån så blev jag allergisk och fick astma mot mina älsklingar. Egentligen fick jag diagnosen astma och allergi tidigare mot hundar. Jag gick i sjuan och fick besvär, min hund hade jag då haft i 4 år och läkaren sa att jag borde ta bort henne. Det fanns inte i min värld. När jag sen flyttade hemifrån blev det värre, sista året kunde jag knappt klappa henne. Jag mådde så sjukt dåligt, jag klappade och gick hem med astma. Jag ville borra ner mitt huvud i hennes mjuka päls men jag kunde inte. Nu förtiden håller jag mig borta från djur. Jag kan klappa dom lite fort om jag bara är in och vänder och kan använda mig av handfatet sen. Men mer än så kan jag inte göra. Jag är en allergisk människa som inte kan göra det jag önskar jag kunde.
Skaffa mig en hund, borra ner mitt huvud i hundens mjuka päls. Eller skaffa en katt som spinner när den ligger i mitt knä, jag kan inte kliva upp på hästens rygg och känna vinden åka genom hästens man. Nej jag får kolla på djuren på avstånd och leva med människors förutfattade meningar om att jag är rädd för djuren. Jag som älskar djuren, som finner sådant lugn när jag är nära djuren. FINA vackra djuren!
