Förut så kunde jag lyssna på folk om vad som var WT och läsa utan att bry mig på internet. Men nu förtiden känns det som en ett prinsamt jävla skämt att vuxna människor har någon form av äckligt njutfullhet att se ner på folk med lägre samhällstatus. Folk tycks se sig själva som några jävla ers högheter som har rätt att tala om vilka dåliga människor alla är som bor i längre samhällstatus områden. Jag tror ingen människa väljer att hamna i en situation som är ohållbar. Jag tror inte människor självmat drömmer om ett liv i en 2a med fyra barn helt ensam. Jag tror ingen människa vill se sina barn i fängelset. Men framför allt tror jag inte att ett namn säger speciellt mycket om hur personen är. Många säger att namn med viss klang ger ett intryck av en människa. MEN hur? Vem väljer det och vem dömmer ut ett namn? Sen vad säger att inte just den personen inte alls är så? Är det verkligen så att ett namn ger en person hela dess personlighet? Det tror jag knappast.

Ett namn är egentligen bara ett mänskligt ting, det är något vi ger någon för att ge en symbol. Namnet säger egentligen ingenting om hur du eller jag är. Mitt namn är Madeleine, vad får folk för klang av de? Att jag är en prinsessa, att jag umgås i rika kretsar och alltid bär Prada?

Jag kan ju säga att mitt namn inte alls stämmer in på någon prinsessa, jag är inte alls någon som bär märkeskläder eller beter mig som prinsessan på ärten. Jag är uppvuxen mer mot norra Dalarna, när jag gick i skolan använde nästan alla kläder från JC, kläderna kanske inte köptes med samma färg men vi hade ändå samma typ av märken, vilket i säg kanske inte var några ”riktiga” märken MEN det var vad jag växte upp med. Någon modé guru har jag heller aldrig varit, jag har gått klädd i rätt vanliga kläder aldrig velat sticka ut, skulle jag gå klädd som resten av folket gör idag hade jag nog varit de, men jag har föredragit att vara mig själv framför att vara någon annan. Konstigt kanske? Vad vet jag. Jag tycker dock inte mitt namn ger sken av sig att vara någon annan en ett namn. Jag trivs med mitt namn, skulle aldrig byta men någon prinsessa blir jag aldrig. Jag var alltid mer som en pojke som barn och jag misstänker också det är därför jag föredrog turtles framför att leka med dockor.

Jag tycker inte man ska döma hunden efter håret, jag tycker heller inte att man ska döma människor efter deras namn. Den som tolkar namnet innan dom tolkat personen är nog den man ska se ner på först, eftersom dom någonstans tydligen inte lärt sig läsa av människor tillräckligt bra. Eller kanske det är just dessa personerna som är riktiga WT? Det brukar ju vara så att personer som ser ner på någon alltid vill ha det just den personen har.