Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Författarens egna ord.

I väntan på barnbidraget.

HAHA, jag kunde inte låta bli denna roliga rubrik. Som sagt var, i väntan på barnbidraget. Ska betala lite räkningar tänkte jag. Nog för det finns pengar på kontot annars också men jag är sån som gillar att vänta in pengarna så här kvällen innan, fråga mig inte varför? De är spännande tror jag. I helgen kan det bli ÅH, har inte varit på krogen sen november så känns faktiskt helt okey att gå ut. Dock såg jag att det var RnB tema och de är ju inte riktigt min grej kanske. RnB URKIS! Kan man ens dansa till sånt? Sjukt det där, jag måste vara rätt berusad för att kunna dansa när jag ska på krogen, rätt berusad menar jag något mitt i mellan full och nykter. Jag gillar inte att vara FULL och jag gillar inte att vara nykter på krogen de ska vara den där mitt i mellan balansen då har jag skit kul. Om rätt personer är på krogen dvs. Egentligen tycker jag de roligaste är förfesterna. Då när man sitter och är dryg och snacka bara massa skit, krogen är rätt överskattat enligt min mening. Fast alla är ju olika vissa ÄLSKAR krogen.

Om jag ska ut ska jag nog köpa mig lite Vin, de är det ända som faktiskt är billigt och bra, dessutom slinker det ner otroligt fort. VIN är bra! Fast inget slår alkoläsk. JAG älskar Alkoläsk även om man blir som en katt i käften dagen efter HELT sträv. Eller så är de bara jag? Fast vet att de inte är det, för fått bevisat av flera att baccardi brezzer faktiskt gör munnen till ett tork öken.

NU ska jag sluta snacka om sånt här, de stör ändå folk. Som mamma får man helt enkelt inte roa sig. Som mamma ska man sitta på sitt feta arsel hela dagarna och mumsa chips ensam på fredagskvällarna medans barnens pappa spelar tv-spel, eller dator eller är ute på krogen och svinar. Som mamma ska man inte erkänna att man ibland träffar vänner och är normal. GÖR man de är man ingen mamma. Då är man en hemsk varelse som smutskastar alla kvinnor. EN sån andra kvinnor älskar att hata. Jag skiter i de, jag älskar mitt mamma liv men jag är också en människa fortfarande. Jag känner nog att jag är ett bra bevis på att mammor kan göra va fan dom vill bara dom slutar bry sig i andras åsikter. Herre min gud, jag har gjort ALLT tvärt i mot vad jag bör göra.

1 – Blivit gravid oplanerat som nittonåring trots att jag inte var tillsammans med barnets pappa.
2 – Behöll barnet.
3 – Umgås med mitt barns pappa trots att vi inte är tillsammans.
4 – Började plugga med bebis hemma (läste in hela gymnasiet då jag hoppat av gymnasiet och endast hade 2 betyg därifrån och INGET var kärnämne)
5 – Var hemma och heltidsstuderande komvuxmamma i 2½ år tills sonen började på förskolan. Samt jobbade extra på helgerna.
6 – Tog körkort samtidigt som jag läste på 200% på komvux.
7 – Började en högskoleutbildning i IT.
8 – Började läsa till lärare och läste en it-utbildning på sidan av.
9 – TRÄFFAR vänner, och snackar inte jämt barn med dom.
10 – Jobbar extra, pluggar på 150% studietakt på högskolan Dalarna och Umeå universitet samtidigt.

Jag är nog som sagt ett bevis på att jag inte är en helt normal mamma. Men jag är jävligt stolt över att inte vara de. Vem orkar vara en mamma som alltid följer den prekto mallen? Orka vara någon man inte är. Jag är Mamma Madde, inte den mamman jag förväntas vara, bara den mamman jag är och vill vara.

Ciyo!

Författarens egna ord.

Lite smått och gott.

Har mest legat på sofflocket idag. Fick laktosmage i natt, trodde det var magsjuka så sjukskrev mig finns inte en chans i världen att jag tänker chansa på en sån sak. VISSA chansar och tar med sina barn på förskolan och går till jobbet, andra som jag vägrar chansa för jag tänker vilket helvete det blir för alla andra om man sprider magsjukebakterien vidare. JAG hatar magsjuka. Här blir hela familjen sanerad och får stanna hemma vid sånt, den smittan ska döden dö typ.

Glömmer aldrig när jag fick vinterkräkan våren 2006, William klarade sig men inte jag och hans pappa. Det började dagen innan med att jag fick springa på toaletten hemma hos sonens pappa. Till saken hör att jag har OTROLIGT svårt att erkänna att jag gör nummer två. Alltså jag gör de ju, de gör alla. MEN jag gillar inte att erkänna när jag gjort det. Hur som helst jag hade umgåts med sonens pappa i 2½ års tid och ALDRIG varit på toaletten samtidigt som han varit hemma. Denna gång blev det panik, jag hade PANIK. Fick springa in på toaletten försökte dölja med kranen på vilket inte gick, sonens pappa har en MINIMAL toalett så det ekade som fan och jag vet egentligen inte vad som var värt, hålla på att skita ihjäl sig eller att det hördes vad jag gjorde. Jag gick ut efter 30 minuter eller kanske mer helt likblek och sa, DET måste varit något fel på maten igår. De trodde inte sonens pappa eftersom han inte känt något. Efter de sprang jag på toaletten i 3 timmar tills jag utpumpad la mig i sonens pappas säng och sov, sen självklart blev sonens pappa också dålig… Jag spydde dessutom hela tiden, och jag tänkte att det här tar död på mig. Fick leva mig igenom detta i 3 dagar sen var jag frisk. GLÖMMER det dock aldrig.

Något som dock varit jobbigt sen jag fått barn är just det här med laktosmagen. Jag blir så här ibland, visste inte om att jag var laktosintellerant förens sommaren 2008 när jag av en slump läste om det och insåg att jag stämde in på samtliga punkter, min mage var nämligen alltid uppsvälld, jag hade problem att gå på toaletten, jag blev helt koxig i magen ibland och choklad och likande funkade inte alls. Jag undvek laktos i 4 veckor och mådde bra… Behövde inte spy i tid och otid. Ändå så slarvar jag endel, borde inte de egentligen. Jag skulle hålla mig ifrån laktos helt, men som ibland blir man sugen. MEN ska försöka undvika påminnelser som i natt är sånt som får en att förstå VARFÖR man inte ska äta eller använda laktos i mat när man är överkänslig.

Annars åkte jag och William med Anna till maestro och åt lite, sen åkte vi hem. Nu sover han och jag lär göra desamma snart är trött jag med.

Lärarprogrammet

SKOLA!

Så himla roligt! Jag sökte plats till en friskola åt William i höstas, fick till svar att han låg som 25 reserv så tänkte att det nog var rätt kört, ställde in mig på att det skulle bli skolan i stan han skulle gå på. Så idag fick vi brev från friskolan, tänkte att ja det står väl att dom har fullt typ. MEN inte då, han fick brev om att han får börja i höst! HUR mycket flyt är inte de egentligen? Mitt hjärta börjar F-klass i höst och ska gå nära våran bostad också. Känns så himla roligt.

Skolan som han ska gå på känns också väldigt nära mig, mycket musik, tema-arbeten, grupparbetet samt att dom har kristen värdegrund. Vissa hatar sånt. Jag känner själv att det känner att de är bra, kommunala skolan har såna brister och jag tror det är bättre med att få en kristen värdegrund än den värdegrund som skolan idag förmedlar men våld och inga lärare som märker vad som sker. Kanske är jag mer kritisk till kommunala skolan just för jag ska bli lärare själv? Jag märker vilka krav som ställs på lärarna med 30 elever i ett klassrum, förbud mot att ta in vikarier och rastvakter som inte hinner se vad som sker på skolgården. Har ju också läst på nätet hur barnen blir misshandlade JAG tycker det är misshandel nnär barn åker på stryk av äldre elever, INGEN ska behöva tåla en smäll. Att vi tar bort det med att så är livet är skit fult, vad ger vi barnen för bild då? Att det är okej att slå ner varandra? Boys will be boys? JAG hatar såna utryck misshandel är aldrig okej. ALDRIG någonsin, och de är bland barnen vi lägger värderingar först att se det som okej att en elev får en tegelsten på näsan (som hände mig i 1an) för JA men så är det, SKA aldrig någonsin vara okej. Jag tänker därför att det känns spännande att prova något annat en den kommunala skolan, det ska bli spännande. Sen att läget passar oss bäst är också bra, det blir inte många meter att gå och sonen får dessutom gå i samma skola från F-klass till 9:an vilket jag ser som jätte bra på alla sätt och vis!
Sen William är jätte glad, han har hört mycket om skolan då jag pratat med många som har barn där. Alla är jätte nöjda.