11 januari, 2010

Visar: 1 - 8 av 8 artiklar
Lärarprogrammet

Vet ni vad jag ska göra?

1 kommentar till Vet ni vad jag ska göra?
Jo jag ska gå och lägga mig. SOFT va…
Ska bli rätt skönt, krypa ner i sängen, slänga på mig täcket
ställa mobilen och sedan? Vakna imorgon bitti och lämna sonen till hans förskola.
SEN….


(bilden lånad från nätet)

T3 SLUT OCH JAG BEHÖVER ALDRIG MER KÄNNAS VID DEN LEKANDE MÄNNISKAN!
YOHOOO!!!

Författarens egna ord.

Plågar mig själv med deppmusik.

2 kommentarer till Plågar mig själv med deppmusik.

Jag tänker på det där ibland, jag lyssnar på väldigt mycket depp musik. Jag är egentligen inte sån som borde lyssna på sånt för jag deppar ihop och tänker dystra tankar och sånt är INTE bra. Men ändå jag har nån slags sjuk besatthet till att lyssna på musik som gör mig ledsen. Som när jag lyssnade på San Francisco i flera veckor när jag köpt most wanted 2000 sommaren 1999, hade precis förlorat min oskuld och var långt ifrån nöjd med den saken, så då lyssnade jag på sån där riktigt djupt deprimerande musik så min mamma höll på att bli galen, jag var ändå 15 år (skulle börja nian till hösten) och satt och lyssnade på musik som folk äldre än henne lyssnade på. Min mamma var då 38:a så kan ju på ett sätt förstå att hon var orolig för mig. Där satt jag och lyssnade på musik som var världens hippie musiken, och deprimerande. Hur som helst jag lyssnade och lyssnade och GRÄT. Jag var visserligen redan ett deprimerande vrak hela mina tonårstid men ja den där sommaren gjorde knappast saken bättre.
Jag kan ju dock skriva det en gnutta humoristiskt nu, men när man väger 46 kg till sin längd på 170 och äter 1 mål mat om dagen och de målet och grät resten, ja herre gud. Jag är dock så glad att jag är lycklig idag. JAG är tacksam för mitt liv. Vet jag skriver om detta ofta, men jag är det. Jag är så sjukt tacksam för att jag ändå lever idag och fått ett bra liv. Finns så många andra som mår dåligt och jag förstår dom, väldigt väl.

Antar att sån här deppmusik faktiskt också är ett sätt för mig att bearbeta och försonas med mitt förflutna. Precis så som min psykolog sa att jag ska göra. FÖRSONAS med det jag inte kan förändra, och som hon sa. Du är nästan där, du plågas inte av ditt förflutna längre men du behöver försonas med det, och visst är det så. Försonas och rycka på axlarna och tänka det var då idag är dag. Det mest positiva är att det gör jag, även om jag gräver djupt i saker, för sån är jag. En djup och tänkande själ, en rotad och knäpp poet.

Småbarnåren

Ser film om förskoleklass.

Lämna en kommentar på Ser film om förskoleklass.

Ser en film om barn som går i förskoleklass, känns lite jobbigt faktiskt. William har lite skolångest och vill inte börja skolan och sluta förskolan (dagis) , jag förstår honom. Det måste vara jobbigt att vara liten och förstå att man blir stor och måste vara stört, sitta stilla och kunna massa saker själv. Mest tror jag han är ledsen för att han inte kommer få gå med några barn han känner, han är ju ensam så finns bara 2 till femåringar på hans avdelning och dom kommer gå på annan skola. Har sökt en privatskola åt William, men där säger nästan alla att det är praktiskt taget omöjligt att börja på, men även sökt till den skolan som ligger nere på stan. Vet inget om skolan, känner ingen som jobbar eller har barn som går där. Det som på något vis känns tråkigast är att inte veta om dom är bra, om pedagogiken passar och sånt. De med skolan är också den slutna världen, på förskolan/dagis är allt öppet man har kontakt med fröknarna men i förskoleklass/skolan försvinner där för klassrummet är lärarens privata där ingen får passage, det tycker jag känns skrämmande. Beror väl mer på mina egna erfarenheter, har haft dåliga lärare. Jag vill så gärna att William ska få det bra i skolan, och jag kämpar i mot mina egna erfarenheter för han ska INTE behöva ha mina erfarenheter med sig till skolan, men när han är skrämd känner jag mig så ledsen, för jag vill att han ska tycka att det är kul och jag VILL kunna känna det jag säger till honom att det kommer bli bra. Men trots detta känner jag inte så, jag känner inte att det kommer bli bra, jag vill känna det men det är svårt att tro något är bra som man själv upplevt negativit. MEN jag skulle aldrig säga eller visa mina känslor för William, för honom säger jag att allt kommer bli jätte kul och jätte bra för det vill jag. JAG vill att han ska trivas i skolan mer än något annat.

Questions & Answers

Lista.

Lämna en kommentar på Lista.

Knyckte denna tidsfördrivslista av Karro.

Namn: Madeleine (Kallas med Madde, eller Mamma också så klart)
Ålder: 25 år (1984)
Civilstånd: Singel men ej sökande.
Barn: 1. William 5 år (2004)
Ögonfärg: Blåa
Hårfärg: Ljusbrunt
Längd: 169,5
Gör: Fyller i denna lista och funderar.
Borde: Plocka ur diskmaskinen kanske?
Ska: Plocka ur diskmaskinen sen gå och sova, eventuellt kolla på den där filmen vi ska ha sett tills imorgon.
Längtar: Inte efter något speciellt just nu.

Saker som:
Irriterar mig: Sura människor, att paketen måste hämtas på Ica där man ska stå i MATKÖ för att få dom.
Roar mig: Williams påhitt, folks skratt och träffa vänner.
Gör mig glad: Williams lycka.
Gör mig ledsen: Att bli sårad och besviken, när någon dör så klart.
Gör mig rädd: Döden, ensamheten
Får mig att skratta: William, familjen, vänner.

Bästa färg: Rosa & svart
Lyckonr: 3 .
Turdag: Söndagar, fick barn då. haha
Favoritdag: Söndagar, sista lediga dagen så den njuter jag fullt ut.
Favoritdjur: Hund.
Sport:  Är skit som sänds på tv.
Favoritträning: Skulle vara yoga eller afro.
Favoritfilm: Hmm, kommer inte på något på rak arm.

Vad jag:
Vill bli: flerbarnsmamma.
Vill ha: ett långt och lyckligt liv.
Vill göra: så att William alltid har det bra.
Vill kunna: vara mindre lat.
Vill vara: som jag är idag, lycklig.

Fika & måltider

Maten står på bordet.

6 kommentarer till Maten står på bordet.

Ja inte riktigt, kände mig som en jävla pms bitch för ett tag sedan William sa korv och makaroner till sin pappa som önskemål på mat och jag blev inge glad alls för den maten. Har så sjukt svårt för makaroner och korv, är så less på det man äter det jämt. Så jag började sura (ÄR mensen fel, jag är inte så här känslig annars) och bestämde mig för att äta tunnbrödrulle istället, men ska ha grönsaker i och ingen potatis. Usch, hatar mens, nu känns det som jag ska börja gråta för jag blev sur över maten också. Blir jämt så här, gråter och känner mig så dålig på alla sätt och vis. Svullen och stor pattad. Nä kanske ska gå ut i köket och gråta en skvätt eller två.

Hemma hos mig

Snygga till i garderoberna.

4 kommentarer till Snygga till i garderoberna.

WOW, jag måste skryta för mig själv OM mig själv. Jag har nämligen gjort om i garderoben. Innan eller ett tag, hade jag alla huvtröjor i ett eget skåp HAR rejält många, så insåg jag idag att hela min garderobslänga (har 6 stycken) ser fan ut som ett krockat skithus invändigt så jag gav mig på att VIKA, och sortera och möblera. Nu är byxorna i en egen garderob och tröjorna i än, t-shirts och linnen i än. BLEV så sjukt fint, jag måste skryta. Jag är en pedantisk och väldigt städsam person men en sak är jag mindre ordningsam på, garderober. Det slutar alltid med att jag KNÖLAR in mina nyvikta kläder i garderoben, jag är en av många som byter provar och gör om innan jag går ut på morgonen. Kanske sätter på mig en tröja, kollar i spegeln jag har i garderoben ser bra ut, går till hallen ser mig i spegel där ”SER för jävligt ut” akut spring till garderoberna, slänga av sig tröjan eller byter byxorna, slänger i tröjan jag haft i 4 min. Ut i hallen, AH det duger går till skolan eller jobbet vad som nu erbjuds. Det resluterar ju i att min garderob ser ut som ett krockat skithus efter en vecka trots att jag staplat och gjort så FINT därinne. Helt enkelt fast i klädgudens grepp tror jag.

Ska äta upp tacosalladen från middagen igår, till den blir det ett glas vatten. Tycker det ska bli spännande och se om några kilon försvunnit sen när mensen är borta.

Lärarprogrammet

Skriva?

3 kommentarer till Skriva?

Nyss druckit min smootie, lyssnat på the beatles hela morgonen nu har jag dock bytt till Lady Gaga och Paparazzi , spotify och youtube mina hjältar på nätet. Ringde skolan och allt var i sin ordning, är nu registrerad på kurserna jag ska läsa så nu är det bara att vänta in nästa veckan när man ska öppna första soft litteraturen, imorgon har vi sista seminariet för den lekande människan, jävla bajskursen ska bli så skönt att bli av med den. Så jävla tråkig den varit, inte alls svår eller så men TRÅKIG, inget kul alls i den kursen, blev så grymt besviken när jag upptäckte vilket skit det var. Men nu det är VÅRTERMIN snart, vårterminen går alltid sjukt fort, många roliga saker som händer. Leka med William , första blommorna och William vill åka lilla skidspelen igen så de borde vi ju kunna fixa. Var så kul förra året, han hade aldrig stått på några skidor och vi var ute och gick kom upp till lugnet där William ser massa barn åka skidor och han började gråta för han ville också vara med. Förklarade att vi äger inga skidor, gud hur han grät. Fick ringa till hans pappa i panik, WILLIAM vill åka skidor kan du fixa några. William hade alltså aldrig stått på ett par skidor innan, hans pappa ringde sin mamma (Williams farmor) som fixade fram ett par gamla från deras vind och begav sig till lugnet, där befann vi oss och William fick prova skidor och han åkte i väg som han inte gjort annat i sitt liv. Han ramlade 2 gånger och åkte skidor som en GUD. Menar det är rätt svårt att åka skidor om man inte kan, vi övertygade honom om lilla i och med att han var nybörjare, lilla åka han runt på kanske 5 minuter, med mjölk pausen inräknad, sedan begav han sig på stora och åkte fort runt. Så duktig, så ville han åka ett till varv också. Han var helt svettig men så himla stolt över sig själv (mamman var också jätte stolt) . Det pratar han om nu också, hur han ska åka lilla skidspelen. Borde vara någon gång i slutet av Februari början på Mars.

Gynekologi

Pik från lillasyrran kanske.

Lämna en kommentar på Pik från lillasyrran kanske.

Hehe såg detta på msn nu, såg det en sväng igår men hann liksom inte fundera över det. Lär väl blogga då kanske, men tycker då min syrra borde kunna ta och kommentera när man skrivit också, tycker DU är lite dålig med det.

Registerade mig på kursen nyss, men stod skumt så ska ringa och fråga varför? HOPPAS de inte är något mera strul nu bara, hatar strul vill bara att saker ska flyta på så jag slipper krångla så jag hoppas de kan göra de nu. HATAR krångel, reggade mig till csn också. Ska ringa skolan om en timma, ska även ringa min mormor men batteriet till telen är slut såg jag. DRYGT.

Annars blir det nog en redigt lugn dag, fick för mig att de var tisdag i morse helt snurrig i huvudet, sa till att William blir ledig några fler fredagar framöver. Mensvärk idag också, blir inte av med skiten. Tror jag ska göra mig en smootie till frulle sen blir det sallad till lunch och GI mat till middag. Jag bantar HELT hundra procent nu, på min födelesedag ska jag känna mig smal. Önsketänkande kanske? Jag kommer ha mens på min födelsedag. HURREY, eller inte. Idag är det exakt en månad tills jag fyller tjugosex. Fan va åren drar i väg, ändå har jag ingen som helst åldersångest som alla andra verkar ha, som jag sa till min mormor jag känner mig inte närmare trettio varför ska jag då gå runt och oroa mig för att bli trettio? Man blir fan inte äldre än man gör sig, vill man till punkt och pricka vara som den åldern man är får man kämpa hårt för ens personlighet förändras inte bara för att ens siffror på pappret ökar. De ända jag inte tycker om med att fylla år är min rädsla för döden, men den rädslan vill jag inte gå med hela livet så den skjuter jag framför mig, jag önskar ju att jag ska få en långt och lyckligt liv inte fan vill jag tänka på att dö idag när jag är tjugosex, herre gud livet slutar inte vid 30 precis, ser man folk som är trettio verkar dom precis lika lyckliga som folk vid 15, 20, 40 osv. Åldern säger inget om hur man är, åldern är bara en liten siffra som beskriver hur många år man levt inget annat. Varför gå och känna sig ledsen och ångestfull inför varje födelsedag och inte glädjas över varje år man faktiskt får leva och vara frisk? En person med cancer till exempel går knappast runt och oroar sig för sig tjugosjätte födelsedag dom är glada för varje dag dom får leva, de borde alla människor vara. GLADA för de liv man lever för man ska vara tacksam för att man faktiskt har hälsan, andra har det inte.

Näe, nu ska jag bädda sängen och göra en smooite.