Idag har jag städat, varit till skola sedan hämtade jag sonen på hans förskola. Cyklade hem till sonens pappa, hämtade bilen och körde till sonens pappas jobb där även sonens farmor jobbar. Sonen fick bli överlämnad till sin farmor och jag och sonens pappa drog till borlänge där vi köpte presenter till sonen. Det är första OKTOBER idag, det betyder att för fem år sedan gick jag runt och ville bli av med en bouta mage och längtade efter att få se den där lilla människan som bodde därinne. Behövde bara vänta 2 dagar så föddes han 12.55 efter 4 h och 25 mins värkar, han ville snabbt ut i världen. Minns det som det var igår, jag uppfattade inte förlossningen som något hemskt utan endast positivt kändes som värkarna klarade jag därimot påstår jag inte att det inte gjorde ont för det gjorde det men ändå det fanns något positivt med smärtan. Jag var faktiskt aldrig rädd, har tänkt på de. Minns att jag kände mig väldigt trygg. Hade sonens pappa och min mamma med mig, höll dom i handen och var aldrig ensam. Konstigt det där nu så här fem år senare sitter jag här och inväntar två dagar till när sonen ska fylla hela fem år. VART har åren tagit vägen, en sak är i alla fall säker med tiden han växt och blivit stor har jag också vuxit och blivit stor och trygg. Innan jag blev gravid var jag en vilsen själ utan framtid. Avhoppat gymnasium, inget jobb och inga framtidsutsikter eller planer för framtiden. Så blev jag oplanerat gravid och hela mitt liv vändes upp och ner. Jag kände när jag blev gravid hur jag vill göra något, bestämde mig för att plugga och när sonens var tio månader började jag med de, började jobba när han var sexmånader och jag har sedan dess kört fullt race. Läst dubbla kurser läste in gymnasiet på 1 år och 4 månader, jobbade extra, hade sonen hemma tills han var 2½ år gammal, tog körkort. Sökte in på högskolan jobbade extra samt pluggade mer en heltid på akademisk nivå. Och här är jag idag, utbränd… Inte så konstigt kanske jag har kört fullt race och tagit igen den osvunna tiden jag inte hade några framtidsutsikte på fem års tid. Jag tycker det känns bra att jag kört mitt liv med fulltäckt schema även om det kostat på min hälsa, för hade jag inte gjort det hade jag inte varit här idag. En högskolestuderande mamma till en helt underbar son som fyller fem år alldeles snart om bara 2 dagar.
