Idag fick han till det! Vi var till maxi en sväng sen väl hemma frågade jag William ska vi prova med cykeln igen. Han var helt på, så vi tog ut cykeln och han cyklade i väg. Alltså jag blev så himla glad, stolt och imponerad på samma gång! Där cyklade han helt själv utan stödhjul som han har kämpat min lilla skatt. 3 gånger tog det, alla dom på antingen gräsmatta eller grus men så fort han fick prova asfalt fattade han tekniken. Min lilla kille är så himla stor känns det som. Tänk att alla såna där små steg betyder så mycket för en som förälder. Första leendet, första gången dom kan sitta, första gången dom kryper, första gången dom står, första ordet och första gången dom går, första dagen på dagis och första dagen dom får en tand, första dagen dom lär sig cykla. Kan bara tänka mig hur första dagen William tappar en tand eller börjar skolan kommer kännas, eller när han slutar nian och tar studenten och sånt. OM han tar studenten del vill säga. Jag gjorde ju inte de så kan knappast tvinga honom, men ska verkligen uppmuntra honom att gå ut skolan.

Just nu badar William, när han är klar väntar en nybäddad säng honom och sen ska han upp till dagis imorgon. Själv har jag haft oturen att bli sjuk har nån skum UVI som gör ont.