Nu väntar jag på Björn och William strax ska vi dra till Solna. Det ska bli riktigt skoj att kolla det här. Jag tror att William kommer uppskatta spelet också.

Annars har jag drömt massor i natt. Drömmar är ju intressanta, ibland tror jag dom får oss att göra en himla analys av vad vi egentligen tänker om saker och ting. Drömmar är min ventliation. Jag kan drömma väldigt mycket skumt också men i natt var det mest aha upplevelser och jag känner nu att jag äntligen börjat känna att jag går åt rätt håll. Jag har börjat säga ifrån. Jag har alltid varit dålig på de, gärna ställt upp och tagit på mig saker och mest bara fått lyssna utan att själv fått säga min mening. Det här har jag nu slutat med. Inte helt förståss men lite. Jag orkar inte sitta och ta skit hela tiden eller bara höra hur folk försöker att använda en för eget syfte.
Hela anledningen till att jag hållit käften och låtit mig styras är för att jag på högstadiet upptäckte att bästa sättet att vara en vän är tydligen att alltid hålla med och blir man sårad ska man inget säga. Nånstans där på vägen har jag varit rejält förbannad också för jag har liksom så många gånger känt mig överkörd och som att man själv fått ge och ge utan att det gett nått resultat. Jag har varit konflikträdd men jag känner att vindarna blåser åt ett annat håll nu. Jag tar gärna konflikterna och jag skiter i om jag nu helt plötsligt går mot nån form av förändring. Jag börjar känna mig tryggare i mig själv, känner att jag börjar skita i vad folk tycker och tänker om mig. Låt dom ha sin jävla åsikt är man trygg med sig själv spelar den ingen roll. Jag vill andas igen, våga ta för mig och vara den jag är. Inte någon som alla förväntar sig saker av utan någon som är som jag är på insidan. Flummig, vänlig men har också en vilja. Kanske vindarna blåser för mig fördel nu? Kanske jag äntligen vågar att vara mig själv fullt ut. Kanske detta kommer som en chock. Misstänker att dom som gillar min nya sida är dom jag kommer ha kvar bland mig, dom som inte gillar den kommer försvinna. Men då är frågan om man inte kan ta mig för den jag är kan man då någonsin ha haft något gemensamt?